Projektansökan nr 2 färdigskriven!

Ja nu har jag plitat ihop min ansökan för del 2 av Leader folkungalnd-projektet ”Slakamusiken”.
Till min stora förvåning märker jag att jag njuter av att formulera de nya planerna nu när jag på nåt sätt vet lite mer vad jag talat om och när jag vet vilket bra projekt det är. Det låter helt knäppt, jag vet, men så är det iallafall….
Återstå att se om jag har formulerat mig tydligt och attraktivt nog för beslutsfattare och andra inblandade, så ännu ska här inte ropas hej. Men väldigt bra känns det!

 

Balladforum på Facebook!

Är du på Facebook? Nu finns en Balladforum – grupp på Facebook! Den handlar om Medeltida ballader i allmänhet och försöker skapa ett kontaktnät av balladnördar i alla världens hörn. Välkommen dit också!

http://www.facebook.com/groups/160309557411608/

/ Marie

 

Slut, slut, slut….kul med julgransplundring!

I dag var det julgransplundring på Östergötlands Läns Muséum och jag var där för att hålla i lekarna. Toste var med och spelade, så även Galtagalder-Olle (fiol o säckpipa) samt museipedagog Barbro Johansson. Förutom de allra vanligaste hade jag lagt till Skära Havre efter Mari på Gatan, Värnamo, Björndansen (SvL Skåne med egen text ”Björnen är vaken…”) och så Klara solen med utklädda rollfigurer. En hel del härliga barn med vänner hade mött upp, all heder åt vuxna som låter barnen få med sig denna tradition!

Granen stod mitt i Nya Galleriet ganska nära en staty föreställande Gösta Ekman med grep. Denna placering krävde lite finlir i dansandet, men funkade, och när Göstas grep till slut åkte all världens väg så kändes det som om han också var väldigt trött på att vara staty och heller ville vara med och leka. Lekarna funkade fint och vi avslutade med en långdans till säckpipa. När säckpipan (som på intet sätt var mer samarbetsvillig än andra säckpipor) la av, fortsatte dess domptör obehindrat låten på fiol, så det blev en lång och rolig dans!

Tänk vad kul det är att få umgås med små barn och vilken kompetens och klurighet dessa korta individer besitter. Och vilka röster! Jag är så glad att vi har bestämt oss för att öppna Balladforum för barn nästa träff 29/1!

Det var också så härligt att vara tillbaka i Musei-miljön. Jag riktigt kände hur mitt Landskronahjärta blev varmt och lyckligt! Det är en sån gränslös möjlighetsmiljö, så himlans intermedialt (intermedialitet är när en konstart/uttrycksform i sig innehåller andra konstarter)!

Ja det var en härlig dag! Nu är jag ganska mör, då detta jobba var det första efter min vinteråkomma med förkylning och elak mage. Nu ska jag vila mig och njuta, efter att ha spelat lite med Blåqvint! Den egna granen får stå kvar någon dag till…

/ Marie

En helt annan julgran

 

”…tro på de gamla sångerna!”

Ja, då har vi ett nytt år som ska fyllas med ballader, låtar, äventyr och utmaningar!

Jag har avslutat och redovisat första delen av mitt Leaderprojekt, nu ska jag rensa bland idéerna och formulera inriktningen på andra delen. Måtte jag få fortsätta, håll tummarna kära vänner! Denna blogg är en viktig del i projektet; här meddelas vad som är på G och vad som har genomförts och forskats fram. Ja, via denna blogg har jag fått kontakter som har betytt jättemycket för Slakamusiken.

En annan viktig del av projektet är Balladforum.

Vi dansar och sjunger ballader på Kyrkliden i Slaka

På våra månatliga träffar på Kyrkliden i Slaka sätter vi medeltida ballalder – från Slala och annorstädes – i gungning med sång, dans och intressananta diskussioner. Balladforum fortsätter att träffas under våren och nu är datumen och Kyrkliden bokade! Till första träffen, som är söndag den 29/1, har vi bestämt oss för att bjuda in några nya personer mellan 6 och 12 år. Känner du någon balladintresserad ung människa i den åldern så ta med dig honom/henne och kom! Men hör gärna av dig först!

Här är Balladforums datum fram t.o.m. maj:

29/1
26/2
25/3
22/4
27/5

…och det handlar om söndagar kl 17 – 20 på Kyrkliden, det vita huset bredvid Slaka Kyrka.

Balladforum är en öppen grupp som gärna tar emot nya gäster och deltagare. För oss som sjunger ballader regelbundet, är de som vänner! En ballad viker inte från din sida när du väl har fångat den, den står dig bi i livets alla skeden. Denna mening tog jag med mig från sommarens teaterkick: Gösta Berlings Saga på Västanå Teater: Tro inte lyckan, tro inte skratten. De gamla visorna berättar vad man ska tro på, tårar och sorg. Glädje, är blott sorg som förställer sig.

Dessutom har vi jäkligt kul

/ Marie

 

Mormors Nyårstårar

När jag var barn firade jag och mina föräldrar alltid Jul och Nyår med mina morföräldrar. Nyårsafton var, som alla andra kvällar vid den årstiden, en lugn kväll med mycket berättande, en del sånger och en massa gott att äta.  Vid 12-slaget lyssnade vi på radions alla domkyrkoklockor som ringde in det nya året. Och Mormor grät. Jag undrade alltid varför hon grät, om någon hade dött, om någon skulle dö, om hon hade nån hemlig sorg… Hon gjorde ingen grej av det, och det gjorde ingen annan heller, hon bara grät. Långt senare fick jag veta att det är en tradition att den gamla kvinnan gråter vid nyår. Tja, varför inte? Nyår är ett tillfälle att reflektera över det år som gått, sörja dem som försvunnit men också att se över sina tacksamheter, glädjeämnen,  vänskaper och framgångar. Så att låta ett litet pärlband av varma tårar av glädje och sorg, lättnad och rörelse trilla nedför kinderna låter väl som en tilltalande och hälsosam idé!

Så – för vänner och avsked, för förluster och segrar men mest för alla som kämpar! Kämpar för sitt dagliga bröd (ni är fler än många tror), för sin konst och för att få utöva den, för respekt, för ärlighet, för nyfikenhet,  för att alla människor ska se varann som just människor…..!

Låtom oss snyta oss och gå mot en kanske ännu mer kaotisk tid, men en tid full av möten, utbyte, en tid där vi sätter nya ord och hittar nya dimensioner på det som sker, så att vi slipper upprepa oss och aldrig behöver uppfylla varandras fördomar!

För övrigt har jag skaffat mig en ny gitarr. Den är jättegammal och har varit med om en hel del. Den låter jättefint. Jag tror jag är kär.

Gott Nytt År

/ Marie

Levin Rob Johnsson och jag

 

Sågskäras avsked: Extra allt x 2!

Sågskära extra allt!

På dagen 30 år efter vår första konsert – som också den var en julkonsert på Smålands Museum i Växjö – tog Sågskära farväl med en julkonsert med inbjudna gäster från åren som gått. Vi började som vi brukar (de allra flesta av de 30 åren har vi nämligen hållit Julkonsert på Muséet) med Lussemarschen efter Mari på Gatan på ordinarie Sågskärauppställning. Innan applåden var slut började introt till nästa låt Staffansvisa från Nås, en låt som vi spelade på vår första konsert. Under introt kom våra tio gäster in; ex-medlemmar, trogna vikarier och Sågskära barn, alla med sin bit av vår gemensamma histora. Sven Kihlström, f.d. Sågskäraslagverkare och medlem under den tid då vi introducerade Värendstrumman,  Erik Hector, f.d. Sågskärasångare som var med oss de första 10 åren, Gunilla Lundh Tobiasson, Sågskäras första sångerska och en stark igångsättare av gruppen, Per-Olov Jacobsson, f.d. Sågskäramedlem på fiol, mandolin o triangel, Stina Tobiasson, Sågskärabarn och sångerska, Arvid Gustafsson, Sågskärabarn, sångare och multiinstrumentalist, Hannah Gustafsson-Klasson, Sågskärabarn (mitt!) och sångerska m.m., Ulf Larsson medlem under Krookperioden, sångare från Strängnäs och en av mina ”ursprungligaste” spelkompisar, Jonas Åkerlund, ständig inhoppare på i stort sett allt (utom möjligen bleckblås?) inklusive sång och slutligen den underbara cittraspelerska Sågskärahustrun (Magnus´) Susanne Gustafsson. Programmet bestod av en blandning av jullåtar och gamla Sågis-favoriter, vissa förknippade med en eller flera av våra gäster, vissa med alla deltagande, och då jäddrar i var det tryck! Vi myntade begreppet Sågskära extra allt! 

Riktigt har jag nog inte hämtat mig från upplevelsen av att ha alla samlade! Alla i den föränderliga Sågskärafamiljen på scen! Och så publiken! Ett underbart varm glittrande gäng med kära återseenden och nya vänner! En enorm värme och lyhördhet och söndagskonsertens ”golv-ovation” var överväldigande! I publiken hade jag under lördagskonserten två av mina barn, på scenen ett, det var stort. Som ett lyckat kalas helt enkelt! Det märktes tydligen för Smålandspostens recension hade rubriken Som en lyckad familjefest!

Tomhet och vemod blandas med ett toppenminne och vissheten att det var ett riktigt beslut att sluta med fest och flaggan i topp i stället för att bli ett sjunkande vrak. Risken för tillfälliga återfall är dock överhängande och det hoppas jag att den alltid kommer att vara!

Tack, kära vänner!

/ Marie

 

Veckans folkmusik!

I kväll, tisdag,  är det ”Gammeldags Jul” med mig och Markus Lindberg på Slotts & Domkyrkomuséet.

I morrn kväll är det Folkmusik-café på Hemslöjdsgården, börjar kl 19 med visstuga (som jag leder), sedan dans till spellista. Föranmälan till spellista, kolla på www.folkmusik.nu

På söndag är det Balladträff i Slaka redan kl 16 – 18! Vi får celebert besök av Ingrid Åkesson, Svenskt Visarkiv.

Anledningen till den tidigarelagda balladträffen är att det på söndag kväll är Jul i Folkton på Konsert och Kongress i Linköping. Folkmusik i Linköpings medlemmar har 50:- rabatt på biljettpriset. I år har de med sig Thomas von Brömssen som gästartist!

Ja, lite snabbt bara så ni inte missar nånting…

/ Marie

 

Mer Jul!

Julbocken!

Börjar så smått hämta mig ifrån förra helgens två härliga speldygn med Sågskära. Förutom att det var jättekul att spela, blev vi helt tagna av all den värme och Linköping och Nässjö ska vi minnas med ett guldrosa skimmer omkring! I Linköping fick vi två recensioner, en i Östgötaspel och en i Corren!

Innan det är dags för de två avslutande julspelningarna i Växjö, kommer jag att göra ett nytt samarbete med Markus Lindberg på Slotts & Domkyrkomuséet den 6/12 kl 18.30. Efter Mickelsmäss på Slottet fick vi mersmak på samarbete! Den här gången handlar det förstås om julen: Gammeldags Jul – kåserier och musik med Markus och mig. Det är ett corren mera- evenemang,  riktat till corren-prenumeranter och biljetter köper man hos Corren.

Något som känns som en riktig julklapp i förtid, är att det nu har blivit klart vem som ska ge ut boken Romanifolkets visor som min spelkompis Ralf Novak Rosengren och jag skriver: Bo Ejeby Förlag kommer att ge ut den under 2012! Det blir bra det! Du kan läsa mer på bloggen Resandemusiken.

Ja då är det två veckor kvar till det slutgiltiga avfirandet av Sågskära! På Smålands Muséum där allt började den 18 december 1981, firar vi nu våra 30 år med två Jul- och avskedskonserter  (17 o. 18/12 kl 15.00)och en fest (17:e om aftonen)! Vi håller som bäst på med repertoaren och gästartisterna å planeringen, det kommer att bli …. ja, stort! Andligen sett, alltså. Ja, jag får återkomma med fler detaljer (dom som inte ska bli överraskningar, förstås), se bara till att beställa biljetter (Biljettcentrum 0470-41600) för dom går åt snabbt nu!

Ja, efter dagens arbete vid datorn tänker jag då luta mig tillbaka och ha något så sällsynt som en ledig helg hemma!  

Måste bara dela ett helt underbart julmusik-klipp med gudinnan Annie Lennox: http://www.youtube.com/watch?v=ZlsJD8RlhbI&feature=share

God helg!

/Marie

 

Advent. Adventure. Adventure is being compeleted.

Det jag tänkte skriva om är något som blev, hmm, mer kännbart än jag hade väntat mig. Därför tar jag en omväg om advent och den underbara glöggen. Den som är den upptagnes välsignelse och julpyssel, som fyller hemmet med ljuvlig doft, mun och mage med lycka, hjärnan med lite fzzzzz och samtidigt ger den där präktiga tillfredsställelsen av att faktiskt ha ordnat nåt julaktigt. Receptet är gammalt och kommer från Fjälkinge i Skåne. Jag har gjort den varje år sedan 1974 och aldrig träffat på en godare glögg. Här är den:

1-1,5 dl brännvin special hälls över 5 brutna kanelstänger, 20 hela nejlikor, 2 tsk krossad kardemumma, 1 bit pomeransskal (ta clementinskal om du inte har nåt, men tvätta det först), lägg i en burk med lock över natten (ingen katastrof om det får ligga lite längre).

Ställ en melittatratt med filter på en kopp och sila spriten.

Häll en flaska billigt rödvin i en kartrull, tillsätt knappt 3 dl strösocker, 1 msk vaniljsocker och spriten. Värm sakta. Rör inte i onödan, bara så du känner att sockret har löst sig. När det börjar ryka så lägg på ett lock.

Jaha, nu är det klart! Drick glöggen dikekt på vanligt sätt eller låt den svalna och häll på flaska. Smaka ska du göra iallafall!

Jag har satt en glöggsats, årets första, en extra stor. Den ska silas och ”kokas” ihop i morrn för då kommer Sågskära hit, och jag ska bjuda på lite glögg efter vår julspelning på Arbis, som börjar kl 19. I dag står det i Corren att Sågkära ska lägga ner efter 30 år som folkmusikgrupp.  Och vem har sagt det? Jag. Det är märkligt hur annorlunda något kan te sig när det står i tidningen än när man säger det själv. Ganska chockerande, faktiskt. Vi var alla överens om att lösa varann från uppdraget att vara gruppen Sågskära, eftersom vi tycker så mycket om att spela ihop, tycker om varann och den musik vi skapar tillsammans – men sällan lyckas få ihop några träffar och gemensamma rep. Då vi inte har utrymme att utvecklas, och utveckla våra idéer tillsammans valde vi att avsluta våra 30 år med flaggan i topp i stället för att bli ett sjunkande skepp. Vår tid som grupp avslutas nu med fyra julgig och en fest. Vår relation som vänner och spelkompisar avslutas inte, jag tror den kommer att vara för evigt. 

Men det är en märklig blandning av överraskning, värme, sorg och styrka som överfaller mig. Det är som att det först nu blir synligt vilket äventyr det har varit att under så många år få följa varandra, upptäcka låtar och traditioner, möta publik och förebilder, snoka, skapa, gå tillsammans genom lyckor och sorghål. Och faktiskt att vara folkmusiker under så lång tid, se vart folkmusikgenren tar sin krokiga väg. Och det äventyret, de monterar vi nu ned under december månad. Så stod det i Corren ”Sågskära klingar ut” jag gillade rubriken. Även om den chockade mej… (nåja, hur puckad får man va?).

I allafall så ska vi nu fira! Det är alltid kul och äntligen när vi får ta fram julrepertoaren! Och den har vi fyllt på år efter år in i det sista! I morgon i Linköping ska vi dessutom, efter konserten för första gången leka några av de sånglekar som finns på vår CD Apelgrå! På riktigt! Med publiken! Till Sågiskomp! Jäddrar i va kul! Och sen blir det vanlig dans också. I pausen spelar Låtande Tjejer, även dom fräscha 30-åringar! Våra skivor kommer att finnas till försäljning till undergångspris!

Här är alltså de sista tillfällena att höra ”Kultbandet från Småland”:

Fred 25/11 kl 19.00 Arbis Linköping

Lördag 26/11 kl 17.00 Kulturhuset Pigalle, Nässjö

Lördag 17/12 kl 15.00 Smålands Muséum, Växjö (fest efteråt)

Söndag 18/12 kl 15.00 Smålands Muséum, Växjö (förköp till Växjö: kolla på www.valshuset.se)

Kanske se vi? God Advent å god glögg iallafall!

/ Marie

 

 

 

 

”Lek” är ett vacker ord…

På lördag den 29 oktober blir det en sångleksdag på Skeppis i Stockholm: Sånglekar – ingen barnlek!  Vi provar på sånglekarna från de gamla handskrifterna, till ålderdomliga melodier och med mycket skoj och must! Många har redan anmält sig, men det finns platser kvar. Man kan anmäla sig till Karen Petersen, tel 08-771 79 13 eller 0703-214 008. 100 :- kostar det, och då ingår fika.

Full fart i lekstugan!

Kär-lek, väder-lek, kort-lek, parnings-lek, harpo-lekare,  ”varder lekare slagen..”, lek-stuga. Per definition ett uttryck för något som rör sig snabbt och lätt. Kanske vårt språks motsvarighet till uttrycket ”ngoma”, som lär betyda både sång, dans och spel samtidigt? När slutade LEK vara något som har med alla åldrar att göra? När slutade vuxna människor leka? (Haha, det har dom så klart aldrig gjort, men i vårt språk kan det förefalla vara så…)

En gång i tiden var de unga vuxnas lek en livsnödvändighet, en förutsättning för byns fortlevnad, för att de unga fick träffa varann under former som s.a.s. kunde leda vidare. Den som hade plats och möjlighet upplät med självklarhet rum för ungdomens lekstugor som vid denna tid inte var namnet på ett litet låtsas-hem, utan på ett sammanhang där man helt enkelt träffades och lekte! Lekstugornas repertoar, sånglekarna, är kanske vår äldsta traditionella musik i obruten tradition. Somliga melodier flyttade in i spelmansrepertoaren, somliga levde vidare som folkliga visor, små motiv kunde leva vidare som talesätt och somliga ”afhyflades” med mild hand på slöjdlärarseminariet Nääs och kunde därmed leva vidare i skola, förskola och i folkrörelserna. En liten del levde kvar i sin ursprungliga form på dansgolvet, ja det hände faktiskt långt in på 1900-talet att danskvällarna ibland bröts av med en stunds sånglekar. Här och var…

I folkmusikgruppen Sågskära har vi under våra 30 år blåst liv i många äldre varianter av sångleksmelodier, arrat dem och framfört dem på scen och på skiva. I Slaka-materialet, som jag arbetar med, finns en ansenlig mängd sånglekar, upptecknade i början på 1800-talet, främst av Wallman och Södling (se personer o instrument ovan). Det som framför allt utmärker de äldre uppteckningarna av sånglekar, är att det finns många melodivarianter och att även lekarna har sett lite olika ut från ställe till ställe. Bland det melodier jag har hittat i Slakamaterialet, har en del tydliga renässansdrag. Under City Art Link, framförde vi – Markus Lindberg på Slotts&Domkyrkomuséet, Östgöta Brasskvintett, dansare från Folkungagillet och jag –  programmet Mickelsmäss på Slottet, där vi bl. a. använde några Slaka-sånglekar som jag arrat för brasskvintetten och där dansarna hade rekonstruerat leken. Riktigt kul!

Fria vill Offer...

På lördag får alla vara med och leka!

Tack Folkvisedanslaget som är med och arrangerar!

Välkomna!

/ Marie

Hej Lirum, hej larum! Ingen barnlek!