Tålmodigt och fullständigt inkompetent kämpar jag med min folkviserabatt, alltså en sån med blommor i. Jag har ju en liten yrkesskada: så fort jag ser något så kommer jag på en sång som handlar om detta. Därför låg det nära till hands att anlägga en rabatt med i folkvisor förekommande växter, något som jag tog mig för för några somrar sedan. Sedan har jag fört en ojämn kamp för att få den att överleva, men än är det inte kört! När jag planterade utgick jag ifrån refrängen i Uti vår hagekom liljor och akvileja, kom rosor och saliveja, kom ljuva krysmynta, kom hjärtans fröjd. Om vi tar det i ordning så är jag glad över att jag faktiskt fick se liljan blomma i år, den brukar alltid ha blommat över när vi kommer hit.

Kom liljor

Men akvilejan var överblommad:

... och akvileja!

... och akvileja!

 Rosen, som såg heldöd ut för några veckor sedan, visar både livstecken och knoppar!

Kom rosor...

men Salivejan, alltså salvian, har försvunnit (som vanligt, sätter en ny varje år), Krusmynta vågar jag inte sätta för då tar den över hela rabatten och Hjärtans Fröjd vet jag inte hur den ser ut (bara att man kan krydda snaps med den), så jag har satt lite exklusuva pioner till rosens sällskap, enligt sångleken ”Ungersven dansar med sin vän, rosor och pioner”…

 Utblommade dom också, men ni kan ju se på bladen hur exklusiva dom är, pionerna! Och bredvid hava vi en liten, lite krasse; ”krasse, krasse liten..” (O.K. jag vet att det är fusk men dom fyller bra och har fina färger sen när dom blommar). Men vad är detta som självsått sig och tar plats? Rävrompa! Åkej då…

Bonden han gick åt villande skog, där mötte honom RÄVEN!

Men fint var det iallafall att den sena våren låtit Olvonbusken strax intill blomma ännu!

Ja, ja, det får väl bli nördvarning på detta inlägg….. / Marie

Annonser