Dethär är den bästa kvällen, när alla tänder sina adventstjärnor och ljusstakar i fönstren. När det stora ljuset har dragit sig tillbaka, tänder vi människor en massa små, små ljus för varann här nere på jorden. Dag att börja pyssla: advent- lusse- och julpysslets tid är inne!
Nu vet ju alla att om man är musiker elller musiklärare, då har man så himla fullt upp med att glädja andra – och förhoppningsvis får man sig själv en släng av sleven – att det är oerhört svårt att hinna med pyssel av vare sig städ- bak- eller pyntkaraktär. Alla dessa outtröttliga musikmänniskor som övar, ordnar, arrar, kompar, instruerar, entusiasmerar, instuderar, koreograferar, hejar på, tröstar, väntar, inte hinner äta m.m.: RESPECT! Ni gör så mycket för julfaktorn och ger andra människor minnen för livet! Men det ni presterar är immateriellt och försvinner direkt, det är typ inget man pyntar hemmet med. Ja, har man tur kan man ju få en julblomma förstås.
När jag själv hade det som mest intensivt kring jularna, hade jag en sak jag iallafall brukade göra för att ”begå pyssel”, en enkel, god väldoftande och lustfylld ritual, hann man bara den så hade man iallafall julat: Julglögg enligt ett gammalt recept från Fjälkinge. Den enda utmaningen är att det tar ett dygn, så man måste komma på det dagen innan. Kära musiker, musiklärare, visionärer, julälskare, livsnjutare och självklart tomtar, här är det hittills obesegrade glöggreceptet:
1-1,5 dl brännvin special hälls över 5 brutna kanelstänger, 20 hela nejlikor, 2 tsk krossad kardemumma, 1 bit pomeransskal (ta clementinskal om du inte har nåt, men tvätta det först), lägg i en burk med lock över natten (ingen katastrof om det får ligga lite längre).
Ställ en melittatratt med filter på en kopp och sila spriten.
Häll en flaska billigt rödvin i en kartrull, tillsätt knappt 3 dl strösocker, 1 msk vaniljsocker och spriten. Värm sakta. Rör inte i onödan, bara så du känner att sockret har löst sig. När det börjar ryka så lägg på ett lock.
Jaha, nu är det klart! Drick glöggen dikekt på vanligt sätt eller låt den svalna och häll på flaska. Smaka ska du göra iallafall!
God advent! / Marie
Ulrika Gunnarsson på Svenskt Visarkiv skickar lite julshopping-tips till alla visintresserade:
Hej!
Missa inte återkomsten av Julvisornas standardverk ”Julens visor” + CD! Och Svenskt visarkivs årliga julrea! 🙂
Lagom till adventstiden kommer en nyutgåva av Knut Brodins samling ”Julens visor”:
http://www.visarkiv.se/arkiv_20101122_julensvisor.html
Och lagom till advent kommer också Svenskt visarkivs julrea:
http://www.visarkiv.se/arkiv_20101122_julrea.html
Frid och fröjd!
Ulrika
Wow vilket tryck det var i kväll på Balladforums träff på Kyrkliden i Slaka! Intressanta diskussioner, expriment i sång och dans och väldigt gott fika, ett bra sätt att balansera novembermörkret :-). Se mer under Balladforum här ovan! Senaste anteckningen är längst ner på sidan.
Det här vackra fönstret sitter på St:a Maria kyrka utanför Finspång, körde förbi där förra veckan. Tyckte det var lite balladaktigt, eller folkmusikaktigt med för den delen – man ser framåt och bakåt på en gång. Så hörde jag ett knackande ljud och gick runt till andra sidan…
På söndag är det balladträff i Slaka igen, se balladforum och var välkomna! / Marie
Vilken toppenkväll det var på Folkmusik-caféet i Linköping i går! Jättefin visstuga med mycket folk hölls av Låtande Tjejer som sedan spelade till dans. Lillott, en av de låtande tjejerna som har gått hos mig och spelat harpa, gjorde sin harpdebut inför publik – lysnade. Speciellt när Låtande tjejer körde ”ekerot och krokefot” med växelsång harpa och så alldeles underbar dans av två fina tjejer till – då blev det nästa magiskt!
Äntligen fick också Blåqvint (Toste, Ulf Hermansson och jag) spela till dans för linköpingspubliken! Å, va kul det var! Det är så härligt när hela dansgolvet gungar och folk stampar å sprätter! Jag kommer att tänka på min mormor, när hon berättade om om spelmän och dans från sin ungdom. När hon berättade om något riktigt bra dansspel så brukade slutklämmen vara: ”Å di dansade å hoppade! Hihiii!” Första gången jag minns att hon använde uttrycket var nån gång på sent 60-tal, när hon för första gången hörde distade gitarrer på en skiva jag hade. Hon tyckte då att ljudet påminnde precis om en spelman som ibland spelade på andra sidan stallet. Han gjorde det när han kom riktigt i gasen och det var bra tryck på dansen. Andra berättelser som slutade på samma sätt var den om spelmannen som spelade på näver – till dans! Samt när hon första gången träffade sin blivande make/min blivande morfar: ”det var tjock is spå sjön å di hade skottat upp som te en dansbana. Så satt där en på en låda och spelade dragspel, å di dansade å hoppade, hihiii, å de va han de!
/ Marie
Slaka-Musiken 