Slaka-Musiken

Den nya programserien Hjärtslag som går i radions P2 om söndagarna kl 14, har jag skrivit om innan. I söndags hade programmet temat ”Musik och terapi” och jag medverkade med att berätta lite om mitt arbete med projektet Freja Musikteater som numera är en etablerad verksamhet hos Smålands Musik och Teater i Jönköping.

På den tiden det började (2004-2005), så var det ett projekt med stöd av Allmäna Arvsfonden och handlade om att göra musikteater med ungdomar inom autism-spektrat. Freja fick också medel från Kronprincessan Victorias Fond för att genomföra lägerskolor på Visingsö om somrarna.

Min uppgift i Freja var att ha ansvar för musiken, Peter Ivan Eriksson var teateransvarig och konstnärlig ledare och Ingrid Sindahl Norelius var projektledare och producent. Om detta blev jag alltså intervjuad av Hjärtslags reporter Maria Eby von Szweigberg. Jag berättade, förutom hur det var att jobba med musik i Freja, också om föreställningen Mysteriet med den Blå Flaskan. Det var en professionell föreställning i regi av Peter Ivan Eriksson med skådespelarna Simon Persson och Marcus Ovnell. Musiker, med viss skådisfaktor, var Mart Hallek och så jag då. Freja-gänget var referensgrupp och en av grabbarna var regiassistent och gjorde ett otroligt bra och viktigt jobb. Jag lämnade Freja efter Blå Flask-perioden (nåja, jag har haft ett och annat återfall…) 2008, men i mitt hjärta kommer jag nog aldrig att lämna Freja helt. Därför var det kul att få göra denna intervju, om hur det var att jobba med musik med de härliga Frejorna som fortfarande gör häftiga föreställningar med eget material!

Det var också jättekul att få skriva ett kapitel om musik i Boken om Freja som kommer ut detta år. En annan sak som ska bli kul är att Victoria och Daniel, kronprincessparet, kommer att besöka Freja nästa torsdag, se lite ur en förställning, titta på filmen om Freja och sen småprata med oss gamla inventarier och nya krafter medan vi smaskar på en tårtbuffé… 🙂

Här är länken till radioprogrammet om ni vill lyssna (mitt prat ligger drygt 22 minuter in i programmet) : http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3962&artikel=4401304#srcomments 

….och notera att mitt resonemang till slut landar i – balladsteget. Haha, sån är jag 🙂 / Marie

PS: fick veta att jag ska vara med på söndag också, då ska ni få höra en söt autistisk historia! DS.

Denna lilla skål som min farmor fick när hon födde sin 4:e son, min pappa, plockar jag fram som uppmuntran i min ambition att bringa ordning i mitt röriga frilansliv. Alla som är projektledare, företagare, styrelseledamöter m.m. vet hur vikitg det är att dokumentera allt, fylla i alla blaketter och listor rätt, komma ihåg att ta betalt och betala osv. Detta är i sig något gott, för då får man ju själv en koll på allt detdär som man annars glömmer att man har gjort. Men varför är det är så svårt, det där man ska göra efter något är genomfört? Tänker man helt enkelt för kort? Eller är man bara uttråkad och ointresserad när drivet framåt är borta? Ni såg den rejäla sprickan i ordningsskålen, va? Den säger något om mitt förhållande till ordningen….

Livet är en ständig kamp, iallfall för mig, att balansera det konstnärliga och innovativa projetterandet och skapandet mot sammanfattandet, dokumenterandet, tim- mil- och kron- och procenträknandet. Jag tror jag delar det med många i denna  branch. En kamp är i sig alltid intressant, men vissa kamper behöver mer uppmuntran än andra. När jag nu har införskaffat en massa pärmar, därför att vissa pappershögar börja bli så stora och mångfacetterade (ett projekt blir så småning om alltid minst tre projekt, de tenderar att dela sig likt rötterna på en visdomstand) kan jag inte bara sätta in papprena förstås. Nej, i tankearbetet kring vilka papper som ska sitta i vilken pärm vill det gärna bli färgkoder mellan register och plastfickor, snygga bilder till baksideslappen, ångest över vilken färg pärmryggen ska ha… logikarbetet blir helt enkelt ett estetiskt projekt. Och det är kanske det som är själva moroten; ett skapande i administrationsarbetet, beauty and order….

Jag har också insett att har jag behöver hjälp! Hjälp i form av den stimulas mötet med andra människor ger, och hjälp med att göra saker, jag försöker sluta lova att jag ska göra allting själv. Det är lätta att försvinna i en egen bubbla som frilansare så nu är jag glad att har avtalat med min projektägare att höra av sig varje månad. Bara det kommer att göra stor skillnad.

En annan sak jag är jätteglad och tacksam över är att två av vännerna i Balladforum har åtagit sig att sammanställa en lista över de ballade vi arbetat med – det börja bli en hel del nu –   och om och på vilket sätt de är dokumenterade! På detta sätt får vi en överblick över vår repertoar samtidigt som det blir lättare för all nya som kommer in i gruppen efter hand att haka på och bekanta sig med balladerna både genom att lyssna på ljudfiler och läsa texter. Jag är jätteglad för detta!

Så nu tar jag ett djupt andetag och ser fram emot en vår i Skönhetens och  Ordningens tecken! / Marie

Jesu Järnväg och Villa på Kulla – så heter mitt program som jag ska främföra på Saknsen på söndag. Det utgör den musikaliska delen av Astrid Lindgren Sällskapets Matnié program ”Släkten är bäst – på att berätta” och består av visor, skillingtryck och ballader som har ett nära samband med hennes berättelser. Det är alltså inte film-visorna, utan de visor hon själv och hennes figurer hörde och grät, fantiserade, dansade och mjölkade till. Sångerna har jag plockat ut efter Astrids egen sång i ett radioprogram från 1962, och så har jag jobbat vidare med dem, snokat och tolkat. För den eventuella publiken vill jag gärna utfärda näsduksvarning! Det finns en enorm power i dessa visors inverkan på känslorna, var beredd!

Själv ikläder jag mig förståss harpa och är mer änglalik än nånsin, hähä!!! / Marie

I eftermidda tar jag och två av mina harpor tåget till Blekinge. Det är dags för dag två i det projektet Blekings Harpor!  Mitt uppdrag går ut på att höja harpfaktorn i Blekinge genom att lära ett antal personer spela folkharpa så att de kan vara med i föreställningen Kung Byxlös – skriven och regisserad av Margareta Skantze och producerad av Teater Kontur – som har premiär den 23 juli i år. Teatermusiken komponeras av Astrid Selling Sjöberg och Lisa Ekman, de är båda två med i harpgruppen. Astrid har på något mirakulöst sätt skaffat fram pengar till inköp av harpor via NBV.

Som alla vet är jag ingen skolad harpist, jag kan inte påminna mig att jag har tagit en enda lektion förutom de mycket bra workshoppar jag deltog i på Nordic Harp Meeting i Lund för några år sedan. Det jag lär ut är mina enklaste och fräckaste bonnharpe-tricks. Jag har 3 gånger på mej, detta är som sagt gång nr 2, men jag är full av tillfösikt: deltagarna är av utmärkt musikaliskt virke och – en harpa låter aldrig fel!

En bonus med det hela är njutningen att se och höra så många harpor samtidigt, det är man inte van vid, precis… Första träffen avsatte vi en bra stund till att bara njuta av denna skönhet, faktiskt…. 🙂

Det är så väldigt behändigt med en blogg, så lätt att sköta, fylla på och ändra. Men man behöver ändå en rejäl hemsida. För några år sedan skaffade jag mig en sådan. Jag lade ned ganska mycket tankemöda, själv och tillsmmans med goda vänner, för att fundera ut hur mina olika verksamheter skulle kunna presenteras utan att det blev rörigt (så rörigt som det ibland är i verkligheten..) och svårt att hitta. Jag fastnade för Spegelbyrån en favoritmöbel som jag kan känna en viss samhörighet med!

Sagt och gjort, sidan byggdes med byrå och allt på ett tydligen ganska avancerat sätt, så avancerat att när jag sedan bytte – ja, vad det nu är man byter – så visade det sig att den var mycket svår att uppdatera. Därför har den nu stått som ett monument under flera år och likt Törnrosas häck mosat den ena efter den andre som försökt ta sig in. Men nu har jag äntligen fått tag i en konsult som har gett mig en egen nyckel till byrålådorna, så jag har så smått börjat fylla på med aktuellt material – känns mycket bra! Gästboken, som ligger i den nedersta lådan kommer så småningom att göras om till en blogg.

Välkomna att titta in!  / Marie