På lördag den 29 oktober blir det en sångleksdag på Skeppis i StockholmSånglekar – ingen barnlek!  Vi provar på sånglekarna från de gamla handskrifterna, till ålderdomliga melodier och med mycket skoj och must! Många har redan anmält sig, men det finns platser kvar. Man kan anmäla sig till Karen Petersen, tel 08-771 79 13 eller 0703-214 008. 100 :- kostar det, och då ingår fika.

Full fart i lekstugan!

Kär-lek, väder-lek, kort-lek, parnings-lek, harpo-lekare,  ”varder lekare slagen..”, lek-stuga. Per definition ett uttryck för något som rör sig snabbt och lätt. Kanske vårt språks motsvarighet till uttrycket ”ngoma”, som lär betyda både sång, dans och spel samtidigt? När slutade LEK vara något som har med alla åldrar att göra? När slutade vuxna människor leka? (Haha, det har dom så klart aldrig gjort, men i vårt språk kan det förefalla vara så…)

En gång i tiden var de unga vuxnas lek en livsnödvändighet, en förutsättning för byns fortlevnad, för att de unga fick träffa varann under former som s.a.s. kunde leda vidare. Den som hade plats och möjlighet upplät med självklarhet rum för ungdomens lekstugor som vid denna tid inte var namnet på ett litet låtsas-hem, utan på ett sammanhang där man helt enkelt träffades och lekte! Lekstugornas repertoar, sånglekarna, är kanske vår äldsta traditionella musik i obruten tradition. Somliga melodier flyttade in i spelmansrepertoaren, somliga levde vidare som folkliga visor, små motiv kunde leva vidare som talesätt och somliga ”afhyflades” med mild hand på slöjdlärarseminariet Nääs och kunde därmed leva vidare i skola, förskola och i folkrörelserna. En liten del levde kvar i sin ursprungliga form på dansgolvet, ja det hände faktiskt långt in på 1900-talet att danskvällarna ibland bröts av med en stunds sånglekar. Här och var…

I folkmusikgruppen Sågskära har vi under våra 30 år blåst liv i många äldre varianter av sångleksmelodier, arrat dem och framfört dem på scen och på skiva. I Slaka-materialet, som jag arbetar med, finns en ansenlig mängd sånglekar, upptecknade i början på 1800-talet, främst av Wallman och Södling (se personer o instrument ovan). Det som framför allt utmärker de äldre uppteckningarna av sånglekar, är att det finns många melodivarianter och att även lekarna har sett lite olika ut från ställe till ställe. Bland det melodier jag har hittat i Slakamaterialet, har en del tydliga renässansdrag. Under City Art Link, framförde vi – Markus Lindberg på Slotts&Domkyrkomuséet, Östgöta Brasskvintett, dansare från Folkungagillet och jag –  programmet Mickelsmäss på Slottet, där vi bl. a. använde några Slaka-sånglekar som jag arrat för brasskvintetten och där dansarna hade rekonstruerat leken. Riktigt kul!

Fria vill Offer...

På lördag får alla vara med och leka!

Tack Folkvisedanslaget som är med och arrangerar!

Välkomna!

/ Marie

Hej Lirum, hej larum! Ingen barnlek!