Det jag tänkte skriva om är något som blev, hmm, mer kännbart än jag hade väntat mig. Därför tar jag en omväg om advent och den underbara glöggen. Den som är den upptagnes välsignelse och julpyssel, som fyller hemmet med ljuvlig doft, mun och mage med lycka, hjärnan med lite fzzzzz och samtidigt ger den där präktiga tillfredsställelsen av att faktiskt ha ordnat nåt julaktigt. Receptet är gammalt och kommer från Fjälkinge i Skåne. Jag har gjort den varje år sedan 1974 och aldrig träffat på en godare glögg. Här är den:

1-1,5 dl brännvin special hälls över 5 brutna kanelstänger, 20 hela nejlikor, 2 tsk krossad kardemumma, 1 bit pomeransskal (ta clementinskal om du inte har nåt, men tvätta det först), lägg i en burk med lock över natten (ingen katastrof om det får ligga lite längre).

Ställ en melittatratt med filter på en kopp och sila spriten.

Häll en flaska billigt rödvin i en kartrull, tillsätt knappt 3 dl strösocker, 1 msk vaniljsocker och spriten. Värm sakta. Rör inte i onödan, bara så du känner att sockret har löst sig. När det börjar ryka så lägg på ett lock.

Jaha, nu är det klart! Drick glöggen dikekt på vanligt sätt eller låt den svalna och häll på flaska. Smaka ska du göra iallafall!

Jag har satt en glöggsats, årets första, en extra stor. Den ska silas och ”kokas” ihop i morrn för då kommer Sågskära hit, och jag ska bjuda på lite glögg efter vår julspelning på Arbis, som börjar kl 19. I dag står det i Corren att Sågkära ska lägga ner efter 30 år som folkmusikgrupp.  Och vem har sagt det? Jag. Det är märkligt hur annorlunda något kan te sig när det står i tidningen än när man säger det själv. Ganska chockerande, faktiskt. Vi var alla överens om att lösa varann från uppdraget att vara gruppen Sågskära, eftersom vi tycker så mycket om att spela ihop, tycker om varann och den musik vi skapar tillsammans – men sällan lyckas få ihop några träffar och gemensamma rep. Då vi inte har utrymme att utvecklas, och utveckla våra idéer tillsammans valde vi att avsluta våra 30 år med flaggan i topp i stället för att bli ett sjunkande skepp. Vår tid som grupp avslutas nu med fyra julgig och en fest. Vår relation som vänner och spelkompisar avslutas inte, jag tror den kommer att vara för evigt. 

Men det är en märklig blandning av överraskning, värme, sorg och styrka som överfaller mig. Det är som att det först nu blir synligt vilket äventyr det har varit att under så många år få följa varandra, upptäcka låtar och traditioner, möta publik och förebilder, snoka, skapa, gå tillsammans genom lyckor och sorghål. Och faktiskt att vara folkmusiker under så lång tid, se vart folkmusikgenren tar sin krokiga väg. Och det äventyret, de monterar vi nu ned under december månad. Så stod det i Corren ”Sågskära klingar ut” jag gillade rubriken. Även om den chockade mej… (nåja, hur puckad får man va?).

I allafall så ska vi nu fira! Det är alltid kul och äntligen när vi får ta fram julrepertoaren! Och den har vi fyllt på år efter år in i det sista! I morgon i Linköping ska vi dessutom, efter konserten för första gången leka några av de sånglekar som finns på vår CD Apelgrå! På riktigt! Med publiken! Till Sågiskomp! Jäddrar i va kul! Och sen blir det vanlig dans också. I pausen spelar Låtande Tjejer, även dom fräscha 30-åringar! Våra skivor kommer att finnas till försäljning till undergångspris!

Här är alltså de sista tillfällena att höra ”Kultbandet från Småland”:

Fred 25/11 kl 19.00 Arbis Linköping

Lördag 26/11 kl 17.00 Kulturhuset Pigalle, Nässjö

Lördag 17/12 kl 15.00 Smålands Muséum, Växjö (fest efteråt)

Söndag 18/12 kl 15.00 Smålands Muséum, Växjö (förköp till Växjö: kolla på http://www.valshuset.se)

Kanske se vi? God Advent å god glögg iallafall!

/ Marie