Slaka-Musiken

Oavsett om jag jobbar eller ej, var jag befinner mig och hur vädret och temperaturen är, så går jag nu in i sommartempo. Jag byter från tunnelseende och just-do-it-inställning till ett lugnare tempo – jo jag kan fortfarande rusa till och härja tunt, men bara en stund – med mer eftertanke, lyhördhet och begrundande.

Med detta kommer automatiskt en slags insikt om hur poetiskt och episkt livet är, det blir liksom mycket att berätta. Det är perfekt att börja sommaren med Berättarfestival (se förra inlägget), då åker man in i berättarläget med en gång!

En annan kickstart på berättarläget är att läsa deckare. Ingen sommar utan deckare! Alla ni som delar den fäblessen vet hur mycket spott och spe man kan få av dem som befinner sig en en lite finare bokläsarkår. Men det är smällar man får ta! För länge sedan när jag var en superstressad kulturskolechef, då upptäckte jag att deckarläsandet var ett absolut sommar-måste för mig. Hukandes under ovannämnda gliringar diskuterade jag med mig själv vad det var som gjorde det så viktigt med deckarna på sommaren, och kom fram till att det handlade om att plocka fram lyhördheten och klurigheten. Allt som berättas i en deckare kan ha betydelse för fallets lösning. Man kan inte vara kvar i utförarläge och tunnelseende, då tröttnar man, man måste läsa med alla sinnen och i berättelsens olika ”lager”. Ögon i nacken och röntgen i blick! Eller hur?

Jag menar det måste ju ändå vara en allmängiltig grej, annars skulle väl sommaren inte fyllas av så mycket berättande i radio t.ex. Sommar i P1, ett favoritprogram som blivit mycket lättare att lyssna på nu när man inte behöver passa tiden. Lyssnade på Trita Parsi i går, ett mycket gripande och intressant program där han berättade sin historia från att komma som politisk flykting till Sverige som 4-åring, leva som invandrare med ordet ”problem” stämplat i pannan, det av självbevarelse valda utanförskapet, och så vägen till en position som politisk tung rådgivare till USA´s makthavere m.fl. Jag gillar när människor får berätta sin egen historia med egna ord. Faktiskt något som inte är alltför vanlig har jag upptäckt…. En bra sak som han sa var att det är viktigt att ta med ordet och när man talar om sin identitet. Att man kan vara svensk och någon annan identitet samtidigt. Det skulle nog utarma en del problematik om det synsättet slog igenom, tänker jag. Kanske även i spelmanskretsar där det görs stor sak av vilket landskap man kommer ifrån….. kan bli lite komiskt ibland men med och i konceptet är jag beredd att åter respektera detta synsätt 😉

Men åter till sommaren och berättandet. Lyckliga jag som har sommaren med mig hela året, eftersom jag jobbar med ett material som kräver lyhördhet, klureri och flerbottnade tolkningar. Att stiga in i en medeltida ballad är att åka hiss direkt till sommaren! Tiden stannar upp, bilderna väcks och börjar leva, tonerna och orden blir fulla av färger! Men denna sommaren får jag ett antal tillfällen att bjuda in andra i denhär världen, det är lycka det! Det har redan börjat med Berättarfestivalen, Stockholm Early Music Festival och spelnignen med Bessman på Hemslöjdens 100-årdjubileum på Liljevalchs. Nästa tillfälle är min viskurs under Spelmansstämman i Kleven på lördag den 7 juli. Och den 20 juli kommer hela Bessman att ha en hel familjeworkshopsdag på Kronobergs Slottsruin med Smålands Muséums förträffliga berättare och slöjdare. Ja och så Korröfestivalen förstås, där blir det Balladworkshop fredagen den 27 juli och balladpass på logen samma kväll. Den 9 augusti återkommer Bessman till Kronobergs Slottsruin och medverkar i en berättarkväll…. och sådär rullar det på. Jag vet att vi kommer att ha mycket att berätta hela sommaren. Och efteråt!

Ha en härlig sommar!

/ Marie

Gloson.

Ju mer man hör och ser, ju fler man talar mer, ju mer man skrattar och blir berörd, imponerad, tankfull – desto roligare, härligare, häftigare blir det. Den välkända Festivaleffekten, till sist går man bara omkring och ler och känner alla som vänner. Underbar festival, tack sagomuséet och berättarnätet. Här lite glimtar!

Medeltida Gästabud var mitt första uppdrag. Jag satte på mig en mask och sjöng en tiggarvisa.

…dags att tigga!

Lyssande på finfina berättelser, både sanna och kanske sanna! Randi Meitil  från Färöarna och jag hade ingått en pakt: vi skulle sjunga och dansa varsitt kväde/ballad, ta med publiken och så hade vi lärt oss varandras omkväde. Det funkade utmärkt, Herr Olof och Älvorna på Färöiska och Riddaren och Jungfrun på småländska. Genom detta samarbete blev jag dock varse att jag missat en aspekt av balladdansen. Men i samarbete med den trevlige krögaren kunde detta åtgärdas. Den förträfflige berättaren Christer Jonasson – som senare på kvällen gjorde ett fantastiskt spökhistorieprogram – fick förtroendet att ställa saker och ting till rätta.

Brister i svensk balladdans på väg att åtgärdas!

Underbar mat!

På söndagen deltog jag i berättarfrukosten på Hotell Terrazza. Först ut i den långa raden av högkvalitativa berättare var Sven Hansson som håller berättarfanan högt i Landskrona!

Sven Hansson, Landskrona, sätter ribban för söndagens berättarfrukost!

Söndag eftermiddag åkte jag på Sägenresa med Dick Harrison och Per Gustavsson I pestens fotspår. På urvackra sommarsmåländska vägar färdades vi, steg av här och var för att få se platsen för hemska händelser.

Dicks historiska fakta gör det hemska ännu hemskare…

Per berättar om det hemska som hände just här

   Själv höll jag en konsert ”Så länge min käresta lever ännu” i Dörarps kyrka. I sånger om Jungfru Maria, Kärleken och Döden fick den medeltida människa komma till tals. En hemskt härlig resa!

Nä nu tyar jag inte berätta mer… Här ser ni mer vad som hände

/ Marie

Inför årets Ljungby Berättarfestival har jag återupptagit mitt gästbloggande:

http://sagomuseet.wordpress.com/2012/06/12/det-var-ju-en-saga-du-sjong/

/ Marie

Nu har Slaka-ballader och sånglekar efter Naterbergskan klingat på fina ställen och tagits väl emot av vällyssnande publik! Först var det ju Bessman som var husband på Hemslöjdsjubiléet på Liljevalchs på själva Nationaldagen. Stort, mycket folk, fina grejer – och opluggat! Eftersom inget är för svårt för Bessman, började vi varje konsertdel med en kort men kraftfull kvint så folk lystrade, sen gick det hur fint som helst att sjunga! Mycket Slaka-låtar blev det förstås, som sagt: Vita Leken, Kom, kom mina systrar, Rosilia m fl Bessmanhits som Skånska Döden/Brattabrekka, Hi, hå o ha/Lasse Lille… Det kändes verkligen pampigt att få delta i denna stora dag! och vilken utställning! Jag menar den med löven! Tusentals löv slöjdade i hela Sverige! Hade nästan en idé till nationaldagsbetraktelse där, men den smälte i hettan från nästa begivenhet…

Bessman sjunger på Liljevalchas 6/6

Snart blev det lördag och dags för Stora Balladdagen under Stockholm Early Music Festival. Allt ljus på den nordiska balladen var titeln för dagen, först var det färöisk Kvaddans med Rasmus Joensen och hans kompisar, sedan ett seminarium Balladen, en medeltida Facebook. Det hela tilldrog sig i Storkyrkaosalen, ett fantastiskt pampigt rum. Jag deltog förstås i Kvaddansen, och det gjorde nästan alla som var där. ”Kvaddans är inget man tittar på, det är något man gör tillsammans”, sa Rasmus och det var bra sagt. Bra, otroligt bra sjunget var det också! Den kvinnliga Skipern, var namn jag inte uppfattade, hade en röst som ett klingande svärd (hittar inget annat ord!), obändig och så himla klangfull. Ja det var härligt! Kul och fint att höra någon annan sätta ord på något man själv håller på med och har tänkt på! och som är så stark och trygg i sitt uttryck, bara att vila i och haka på! Titta va fina de är! Dräktklädda för dräkt har man när det är fest!

Min nya idol (i mitten)!
Foto: Sara Tehranian

Och så var det dags för vårt seminarium: Märta Ramsten, Rasmus Joensen och jag. Efter en kort inledning om Facebooks och Medeltida Ballders likheter (kunde inte låta bli), talade vi tillsammans om balladens sammanhang och mening och hur man kommer ihåg och vad den betyder. Själv puffade jag lite för bildaspekten genom att påpeka det reporterlyriska i balladtexterna (alltså att man endast får veta vad som syns och ibland vad som hörs), anbefalla ”Kino im Kopf” och så visa några balladeska bilder. Bl. a. visade jag Jenny Treece Jorups tolkning av Näcken bortrövar Jungfrun, eller Hållfast makes her an offer she couldn´t refuse som Jenny kallar den, och sedan sjöng jag den balladen. Efter Greta Naterberg, Slaka. Så fick vi till riktigt fin växelsång! Seminariet avslutade med ännu ett par Kväden. Våra Färöiska gäster hade tillochmed ansträngt sig att lära sig hela Byssan Lull – hela! – för att vi alla skulle kunna sjunga med av hjärtans lust!

Jag har inte hämtat mig än, kan jag säga. Njuter bara av eftersmaken 🙂

”Jungfrun förvandlad till Lind”
Mitt eget foto

I morgon är det nationaldagen och samtidigt den dag som Hemslöjden firar sitt stora 100-årsjubileum på Liljevalchs  i Stockholm. Bessman (Astrid Selling Sjöberg, Lisa Stormlod, Kristin Borgehed och jag) kommer att utgöra en musikalisk chanstagning tre gånger under denna dag! Tanken på att vi skulle medverka denna dag dök upp redan efter vårt premiärgig på Hemslöjden i Linköping. Och nu ska denna idé bli verklighet, det är ju som en saga!

Ser du löven för alla träd är rubriken för den stora utställningen. Den består av löv som tusentals slöjdare gjort i olika material! Helt underbart!

Vi kommer att sjunga vid tre tillfällen: ca kl 12, 13.30 och 15.30. 3-4 låtar per tillfälle bilr det o allt kan hända! Opluggat, pang på och fullt ös!

En hel del Slaka-bitar blir det! Välkomna, hörrni!

/ Marie