juli 2013


Renfanan blommar, då vet man...

Renfanan blommar, då vet man…

Det regnar, renfanan blommar och clematisen slår ut…

Tidigare, då jag gick i skolan eller jobbade i skolan, då blev renfanan en vemodsblomma som annonserade ”snart är det slut”, sommarlovet och sommaren…. Nu märker jag att renfanan har fått ett annat jobb; att peppa inför årets mest intensiva folkmusikperiod! Hej augusti och september och en bit in i oktober med festivaler, marknader, stämmor, gästabud, Mickelsmäss och i år – Östergötlands Musikdagar! Så fantastiskt roligt att den konstnärlige ledaren Staffan Mårtensson hade fastnat för mitt och Östgöta Brasskvintetts program Falska klaffare så att vi nu kommer att ha en kvällskonsert och en lunchkonsert under festivalveckan 10-17 augusti!

Östergötlands Musikdagars motto är att bjuda på bra kammarmusik i vackra miljöer, och de två fina platserna vi ska få spela på är Kättilstad kyrka, Kinda (tisd 13 aug kl 19) och Norrköpings Konstmuseum (fred 16 aug kl 12:30). Vårt program består som vanligt av sånger upptecknade i Slaka och Vikbolandet för 200 år sedan. Tidlösa texter, rytmer, dilemman och klanger, kanske handlar det om något för länge sedan, kanske handlar det om dig och mig, eller något som händer till våren….

Detta ska bli jätteskoj och jag hoppas alla känner sig välkomna och vågar prova på folkmusik i skinande mässingsskrud!

Här hittar du info: http://musikdagar.just.nu/

Foto: Östgötamusiken

Foto: Östgötamusiken

Denna hittade jag nyligen: http://folkochfa.blogspot.se

Kul med folk som närmar sig folkmusik från olika håll och som också har berättandet med i sitt lyssnande och utövande. Det blir nog en del kollande där framöver.

/ Marie

 I dag skulle min pappa blivit 86 år. Han hette Per-Olof Persson, kallades POP, och var fritidskonstnär, fritidsforskare, musikälskare och kontrollingengör på krutfabrik. Det är han som har gjort den snygga fondtapeten på bilden, tryckt med linoleumblock på lakansväv. Det är också han som har tagit fotot som han kopierat i en gammal apparat han hittat på jobbet och dragit hem. Den grovkorniga karaktären är helt i enighet med han estetik. Den som sitter framför tapeten i sitt rum är jag, jag är i 15-årsåldern.
Jag och tapeten

Jag och tapeten

POP älskade musik. Konstmusik var hans passion som barn. Trots att han fick stryk varje gång hans far ertappade honom med att lyssna på klassisk musik på grammofon eller radio (farfar var stataren som gift sig in i byggmästarfamiljen och ideligen blev häcklad – ” fidonc, här luktar prolerär!” – och i sin klasstolthet förbjöd han sonen att lyssna på överklassmusik), kunde han inte avstå! Jag hittade grammofonen när Farmors grejer skulle delas upp, högtalargallret var fullt av trasor och gamla strumpor…
Han spelade inte själv, men han beundrade alla som gjorde gjorde det. Därför tyckte han att jag var fantastisk! I allafall den musikaliska delen av mig, den fick allt stöd och all beundran. Och inte bara jag, utan alla mina kompisar med musik-, konst- och författardrömmar fick i honom en oreserverad beundrare och supporter. Han älskade verkligen att intervjua unga kreativa personer och dela våra drömmar, mina och mina vänners. Det betydde mycket för honom och efterhand förstod jag att han betydde mycket för mina vänner.
Han var stolt över mig. Det var både tryggt och oerhört pinsamt. Musiken, konsten och komiken var vår fria space, på nästan alla andra områden var vi osams. Dörren till mitt rum var fransig efter alla gånger jag drämt igen den i vredesmod. Vi brukade säga att vi var alldeles för lika och att ingen vill ge sig.
Varje lördag när huset var städat och groggen drucken, då ljöd pappas LP-skivor med underbar musik genom lägenheten. Pappa satt i sin fåtölj, blundade och dirigerade! Bach, Vivaldi, Brahms, Debussy, Björlins Bellman-arr med Sven-Bertil Taube, över allt detta ljuvliga tog han ett imaginärt kommando – och njöt!
Min pappa fick mig att förstå att musik, det självklara, livsnödvändiga sim man gör varje dag, kunde vara konst. Att konst kunde ha något att säga. Och att det man sa med sin konst skulle vara sant och uppriktigt, inte för att behaga och söta sig.
Bruten vinge POP, Sudersand c:a 1950

Bruten vinge
POP, Sudersand c:a 1950

I dag skulle min pappa ha fyllt 86 om han hade levt. Det känns bra att tänka på honom såhär, med tacksamhet och saknad. Mest saknar jag hans helt sjuka skämtlynne som jag själv försöker bära vidare och hålla fanan högt. Heder över hans minne!

Pack Backa

Workshop med lekar, sång och dans för vuxna, konsert och sång till dans, det var Bessmans uppdrag på Backa en lycklig fredag i juli 2013. En otroligt vacker plats vi havet, vacker i naturen men också en mänskligt estetisk touch i form av ljuskonst, tältinredning och små kluriga skyltar.

Kul att få dra igång med workshop, festivalen hade nätt och jämnt börjat! Så härliga lekglada deltagare som tog ut svängarna, ja alla svängar man kunde hitta. Faktiskt ett jättehärligt sätt att grunda för konserten, att få leka med publiken!

Av med Bessmantröjan o på med konsertkläderna, lite god vegetarisk mat och så var det konsert. Å vilken publik i det vackra tältet och utanför! Vi har nog sällan pratat så lite under ett gig, det kändes överflödigt, publiken var så med på allt. För mig var den konserten en underbar sommarhöjdpunkt och en…. tja jag vet inte vad jag ska säga men fint var det. Tack kära medsångerskor och tack publiken, ljudteknikern samt den härlige Liringen som bokade oss!

Gig Backa

Sista passet var vokal dansmusik i danstältet. När vi kom dit upptäckte jag att mina kära f.d. spelkompisar i Tösaton satt och lirade på scenen passet för oss. Å va kärt det kändes i hjärtat! Danspasset blev ytterligare ett lekpass mellan oss på scen! Härligt och mersmak!

Tack fina Backafestivalen för vi fick vara med!

Postgig Backa

BESSMAN: Lisa Stormlod, Astrid Selling, Kristin Borgehed, Marie Länne Persson

I kväll repar Bessman inför morgondagens gig på Backafestivalen. Eller repar o repar, värmer upp är väl ett bättre ord, för när det väl händer kan vad som helt hända. Slakalåten Skära Strå är en bra uppvärmning, här knep vi den och la upp på vår nya Youtubekanal, Voila!

http://m.youtube.com/watch?v=NXv4UmZPtnY

Backarep

Här delar jag ett inlägg från Folk Practice Academy’s blogg, skrivet av gästbloggaren Linnéa Blomgren, och så klokt och mitt-i-prick att jag inte kan låta bli. Folk Pracice Academy är en förening sprunget ur ett Leaderprojekt i Blekinge, Baltic Sea Intercult i vilket de 2 Bessmansångerskorna Astrid Sellin Sjöberg och Kristin Borgehed jobbar. En fröjd att läsa, Linnea!

Guest blogger Linnea Blomgren: Reflection about overtones.

imageI dag vi en paus från eländet – att få sin nätidentitet kapad är verkligen ett heltidsjobb – och begav oss till ett riktigt ”glädje-hus”: Affären i Svalsjö med Pers mekaniska kabinett! Vi började med att lösa årskort och ta en god fika på gårdsplanen med fin utsikt över vägskälet mitt i byn. Jag lämnade också några ex av min och Ralf Novak Rosengrens bok Romanifolkets visor till försäljning i affärens bokhylla, innan vi gick in i kabinettet och skrattade oss lyckligt fördärvade åt Pers underbara påhitt! Konst, hantverk, humor, kärlek och magi! Den som vill bli glad uppmanas å det bestämdaste att ta sig dit!

Teknik, språk och musik samsas i Leonardosnurran på ett förunderligt sätt. Musiken representeras av en folkvisa, ” Mikaeli dag” från Vikbolandet som är mig mycket kär…..

image

Nästa sida »