Jag har laddat länge för att skriva nåt om julen i år. Det vill sig inte riktigt trots att det har varit en mycket bra jul både före, under juldagarna och såhär efteråt när det håller på att bli ett nytt år. Jag tror det kanske handlar om att den slitna frasen ”Frid på jorden” just denna höst och vinter och jul, blev inte bara en glittrig önskan, utan fylld av allvar. Engagemang för andra människor, medvetenheten om att alla människor inte behandlas som människor, att det finns personer i maktposition som driver hatkampanjer. Att det än i våra dagar förs register över personer på etniska grunder – och att människor reagerar mot det på ett helhjärtat sätt som jag faktiskt inte tror hade skett för ett par år sedan. Att det finns människor som gör skillnad. Att man själv kan göra skillnad. Och att vänskap kan vara så stark, trogen och tapper. Att hopp kan vara så brinnande, att människor kan vara så starka, till kropp och själ. Att livet är så på allvar, så hissnade att man bara förundras…
Jag var förresten på midnattsmässan i domkyrkan på Julafton. Prästen talade om förundran, om den moderna människans sorg över sin förlorade förmåga att känna förundran. Jag känner att jag har långt till den sorgen, denna vinter är full av förundran, om än temperaturen är som på en dålig sommar.
Så, det är svårt att skriva något, det är det….. Men tack alla vänner och alla öppna hjärtan! Hoppas ni har haft en riktigt skön Jul och får en fin Nyårshelg!
7 galningar (vilka andra ger sig ut när snön suddat ut både sikt och vägar) och ett oskyldigt barn trotsade snöovädret och oframkomliga vägar för att ta sig till Slaka denna kväll! Tog lite tid innan alla var på plats och fikat var uppdukat, sen blev det mycket snack om den kommande boken, bl.a. Innan alla styrde kosan hemmåt i den nu ordentligt djupa snön, exgploderade vi i sån och dans: 1 Varulv och 3 Staffan och ett jädra sväng, Sen var vi varma och glada….
Proveniens, ett ord vars betydelse vi fått lära oss den senaste tiden – ett föremåls historia. Och mycket om konstförfalskningsaffärer har vi också fått lära.
Jag betraktar en alldeles äkta Lindström och konsttaerar att jag befinner mig i en genre som faktiskt är uppbyggd av jäkligt bra förfalskningar.
På onsdag händer det igen: Bessman intar Kronobergs Slottsruin för att tillsammans med berättare och museipedagoger fira Julagille med en massa glada barn. Å va kul det ska bli! Så här gick det till när vi stoppade julakåaven i fjol:
Äntliger vänder det och småljusen tar över i vintermörkret! Att gå genom stan eller ta en biltur på landsbygden första adventhelgen när det börjar glimma i fönster och på balkonger, det är en av årets höjdpunkter för mig.
Å vad jag har längtat efter att ta fram advenstljusstaken med tomtegubbeorkestern i år. Vi gillar gubbarna mer och mer för varje år, ända sedan den fick efterträda mossljusstaken och adventsbrasan i köket…. Så förresten att det finns små söta branvarnare man kan ställa på bordet numera, bra idé.
Ja och så var det glöggen, gammalt recept med sprit, kryddor, rödvin o socker. Luktar gott i hela huset och smakar bättre än någon anna glögg.
Ha en fin första Advent och glöm inga ljus nånsin!
/Marie
Slaka-Musiken, ett Leaderprojekt
Slaka-Musiken sammanställer, lyfter fram, tillgängliggör och - framför allt - använder, tolkar och levandegör den unika folkmusikskatten med anknytning till Slaka, upptecknad under tidigt 1800-tal. Slaka kan ses som en knutpunkt, en musikalisk mötesplats genom vilken människor och deras musik strömmar, möts, sätter sin prägel på bygden och blir ihågkommen.
Slakamusiken is a project for rural developement through rural traditional music! Medieval ballads, songdances and polskas which are of vital importence for the swedish folk music revitalisation and history, were collected in and around Slaka in the early eighteenhundreds. Slaka is a parish near Linköping University.
Slaka-Musiken 