I måndags den 20 januari startade den nya perioden av Mentorsprojektet EPOS. Projektet har tidigare hetat ”Ta Plats” och gått tre perioder tidigare. Det nya är dels namnet EPOS – equality and plurality on stage – dels att det, förutom själva projektet där 12 adepter jobbar med 6 mentorer, finns ett nätverk för alla som varit med tidigare och som gillar upplägget med mentorskap och ett gemensamt forum för kvinnor inom folk- och världsmusik.
Jag gillar verkligen hela idén med mentorskap, gemensamma samtal och fortbildning för oss musiker, dansare och producenter inom genren, det är en massa kraft och möjlighet i upplägget. Och jag gillar, för att inte säga älskar, att vara mentor! Det är helt underbart att det drar igång nu igen, och det är helt underbart att träffa de nya adepterna samt att två egna som man ska få tänka på extra mycket. Projektet har för varje år fått fler och fler ansökningar, så det har inte varit lätt för projektledarna att välja vilka som ska få vara med denna gång. Men när man sitter där och lyssnar på var och en i den första presentationsrundan, ja det är svårt att beskriva men det är en bild som återkommer i mitt minne gång efter gång…. jag kommer inte på något som inte låter patetiskt, men det handlar om att framför sina ögon se kraft, trovärdighet och förväntan som gör att man blir så glad för man vet att, ja just det, allt är möjligt.
Sex mentorer och tolv adepter påbörjar nu denna vandring tillsammans. Mycket kommer att hända, det vet jag, för jag var själv adept under projektets första period. Det fina är att ingen kommer att bli utröstad, alla kommer att vinna. Ingen ”bra TV”, alltså men jäkligt bra verklighet!
/ Marie
Nu är vårens balladträffar bokade! Vi ses på Kyrkliden i Slaka (det vita huset bredvid slaka Kyrka) följande söndagar kl 17-20:
26 januari
9 februari (en extra träff inför inspelningen av CD till boken om Slaka- musiken, inspelningen sker den 15-16 feb)
23 februari
23 mars
27 april
18 maj
8 juni
Välkomna!
Balladforum dansar på Stadsbiblioteket 2/5
Runt 1990, när jag jobbade med musik i särskola och på vårdgymnasium och det var lite nytt med hjärnforskning och inlärning, var jag på en studiedag med en hjärnforskare. Han var mycket bra och jag tror han hette Tord, har glömt hans efternamn. Men det viktiga var att han sa som så, att nu kommer utvecklingen att gå alltmer mot likriktning och inom tio år kommer det att vara mycket svårt att hitta något som är…avvikande. Människor som avviker, musik som avviker, åsikter, kläder, inredning…. Jag tänker på det emellanåt och ibland diskuterar jag det med vänner. Ofta kommer vi fram till att det å ena sidan är lättare att hitta forum för specialintressen, nördkompisar o dyl, men att å andra sidan det offentliga rummet blir både smalare och grundare. Jag minns att jag tyckte det var lite skrämmande, det som han sa då, hjärnforskaren. Men det har ju gått rättså länge sedan dess och under den tiden har jag sett många exempel på att till varje rörelse skapas en motrörelse. Som t.ex. i Landskrona, där jag jobbade ett 10-tal år. Det är en stad som fått mycket negativ publicitet och som också haft ett svårt läge med hög brottslighet (kriminell etablering och bostadsmarknaden har den gemensamma preferensen; ”läget, läget och läget) många år innan den stora mångfalden inträffade på 90-talet. Det finns ett stort antal fantastiska människor i Landskrona som uträttar enastående saker! Detta är jag glad att veta, det är nämligen inte alls så välkänt som de negativa nyheterna, vi vet ju alla vilken sorts nyheter som är kopplade till vilken sorts ekonomi.
Men tillbaka till likriktningen. Den offentliga utslätningen blir faktiskt mer och mer påtaglig, för jag tänker oftare och oftare på det där han sa, hjärnforskaren. Mainstreamningen av musiken är en anledning till att jag gör det, likriktning, ett urval av artister, producenter och kompositörer/textförfattare med hög ekonomisk bärighet och en tydlig kod för vad som är coolt – i alla genrer.
Jag sitter i styrelsen för den arrangerande föreningen Folkmusik i Linköping, vår uppgift är att tillhandahålla professionell folkmusik av bra kvalitet och varierad framtoning till allmänheten i vår stad. Att även denna genre är drabbad av mainstreaming märker vi när vi har svårt att hitta professionella folkmusikgrupper som inte låter alltför lika varann. Glädjande nog känns det som att det värsta är över i vår branch och att folkmusikscenen åter kan bjuda på överraskningar.
Allt detta blev jag påmind om när jag nyligen läste Marcus Birros text i Expressen: ”Idol har förstört vårt musikaliska klimat”.
Tänk att få uppleva den musikindustriella motrörelsen, får man leva så länge, tro? Äh kom igen nu vettja, länge leve!
Dags för JULGRANSPLUNDRING PÅ ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM igen!
Undertecknad Sångleksnörd håller i lekar och ramsor, Riksspelman Toste Länne står för fiolspelet och Museipedagogen Ellika Kyndel är vår värdinna. Kl 13 på söndag kör vi igång, det brukar vara jätteskoj!
En helt annan julgran
Välkomna, barn i alla åldrar!
/ Marie
Slaka-Musiken 