Folkmusiken i Östergötland är i fokus när Östsam bjuder in till ett dialogmöte söndagen den 2 mars kl 17-20. ”Var är vi och vart vill vi” är rubriken, och alla som håller på med folkmusik i någon form är hjärtligt välkomna! Jag tycker det är ett välkommet grepp som Östsam nu tar och vill titta närmare på denna för vår region så betydelsefulla genre. Jag ser fram emot detta möte och vill gärna uppmana alla sorts aktörer i Östergötland att anmäla sig. Följ länken bara!: http://www.ostsam.se/events_detail.asp?id=189
I helgen 15-16 februari blev vi färdiga med inspelningarna till CD som ska medfölja boken Källan i Slaka, en bok om svensk folkmusik! Inspelningen gjordes i Östgötamusikens orkestersal och ljudtekniker var Nils-Peter Vaggelyr, Skänninge.
Lördagens första spår lades av Låtande Tjejer som spelade Sara och Abraham, en sånglek ur manuskriptet ”Wallmans förlorade”. Sång, harpa, cittra, dragspel, tvärflöjt och fioler!
Trio Frikadell – Ida Hellsten, Lisa Hellsten och Jonas Jansson – lade nästa spår, deras fina tolkning av Lindormen efter Wallmans mors kusin Demoiselle Follin, Landeryd.
3:e spåret för lördagen blev ett fint sånglekspolske-medley med Torbjörn Lundberg och Emma Källström, som båda går på folkmusikutbildningen på Lunnevads Folkhögskola: Binderibinda o. Sol går upp på två fioler.
Söndagen startade med den medeltida balladen Herr Olof och älvorna med gruppen Korp, dvs balladsångarna Karen Petersen och Gunnar Nordlinder.
På söndagens 2:a spår hade jag nöjet att kompa och sekundera David Sjöberg som sjöng balladen Brun. Sång och harpa.
Så möblerades lokalen om för att ge plats för dans! Det var nämligen dags för Slaka Balladfoum att spela in två ballader och vi ville gärna sjunga dansande, som vi brukar, för att få den rätta knycken! Jodå, det gick finfint och 2 dansade ballader blev det: Hållfast (näcken bortrövar jungfrun) o. De bortstulna konungadötttrarna.
7 spår lagda, klockan var 17 på söndagkvällen och nu var det dags för den stora utmaningen: Per Tyrssons Döttrar med Balladforums sångare, trumma, mungiga, basgitarr, gitarr, 2 harpor och 3 fioler, växelsång, växelspel, sångare som spelade och instrumentalister som sjöng. En rejäl utmaning som nog tedde sig rätt kaotisk till en början både för tekniker och medverkande, men bitarna föll på plats ganska snabbt och resultatet blev fantastiskt bra. Jag kommer länge att gotta mig åt det där ögonblicket när man sitter med harpan i knät och stortrumman strax intill, mitt i det ljuva flödet alla sångare och instrumentalister åstadkommer tillsammans, det är rent magiskt!
Hela gänget spelar ihop sig.
Minuten innan tagning…
Efter 2:a tagningen hade buskpelet utbrutit. Bland dem som orkade.
Jag tackar alla medverkande för finfina insatser! Det här kommer att bli en underbar bukett med färger och former, rosor och liljor, taggar och frökapslar som visar hur musik som infångades för 200 år sedan låter när den släpps ut i dag. ”Historisk musik för i tid” skrev vi i projektbeskrivningen till Leader Folkungaland för fem år sedan, Lena Ohlsson och jag. Det känns så gott att få avsluta projektet med att dela av sig av denna musikaliska bukett, skörden av fem års arbete, när boken ned CD-n släpps i september. Välkomna till Slaka spelmansstämma lördagen den 6 september, det är där det händer!
Det är nu vi spelar in Skivan som ska ligga i Boken som ska heta Källan i Slaka, en bok om svensk folkmusik och släppas på Slaka spelmansstämma den 6 september. På skivan får man höra hur den musik, med anknytning till Slaka och Landeryd, som tecknades ned för 200 år sedan, redigerades, arrangerades, gavs ut, studerades och kom att betyda mycket för det som skulle bli den svenska folkmusikgenren, hur den låter i dag!
Onsdagen den 12 februari var vår första inspelningsdag. En ballad i romanstappning med piano och sång, en ballad och en sånglek med brasskvintett (jag lägger sången en annan dag) och fyra polskor med fioler i olika tappningar och tolkningar var denna dagens frukter. Eminenta inspelningtekniker var Mikael Sehlstedt på Östgötamusiken och Johan Rapp på Bilda. Och musikerna var Helene Ranada och Gunnar Cedersund, Östgöta Brasskvintett, Linköpings Unga Spelmän (LUS), Christer och Christina Samuelsson samt Blåqvint. På lördag och söndag fortsätter äventyret……
Christer och Christina kör en fin polonäs från Wallmans vandringar.
Our first recording day is done. We are recording fro the CD inside the book about the Slaka Music that will be released on september the 6th. Ballads, song dances and dancing tunes, seven different interpretations of the rural music that was written down 200 years ago. And on saturday and sunday the adventure contiues….
Blåqvintsfiol i vila på gosigt harpfodral
Jag sitter på stiftsbiblioteket i Linköping och tittar igenom Levin Christian Wiedes brev och manuskript. Jag försöker få tag på kopplingen mellan honom och min Slaka-hjälte Johan Haqvin Wallman, när jag nu skriver boken om Slakamusiken, och samtidigt långsamt fattar hur händelser, personer och visor hänger ihop. Jo, det var ju Wiede som tog hand om Wallmans sånglekssamling efter hans död, den som sedan kom att kallas ”Wallmans försvunna” ända fram till Jan Ling råkade hitta den i en hylla på Stiftsbiblioteket år 1960, och den fick byta namn till ”Wallmans återfunna”. Men vad hade de för förhållande när Wallman levde? Någon skriver i förbigående att Wiede var Wallmans elev… När, var och på vilket sätt?
Nåväl Wiede hade iallafall två rejäla döttrar som på 1920-talet inte bara lämnade in Wallmans visbok (som i alla fall någon dag under 20-talet troligtvis inte var försvunnen) till Stiftsbiblioteket, utan också Wiedes brev, prydligt inbundna i ordning och försedda med handskrivet register. Denna brevbok är sagolikt stor, tjock och välskriven. Man läser de fint präntade sidorna med stor vördnad och lite skamkänsla – det är iallafall någon annans brev.
Så dyker min iphone upp på bordet, i sin nya fina ”bookbook”-kostym, alltså förklädd till gammal psalmbok. Ett ”hål-i-tiden-ögonblick” uppstår. iPhonen lägger sig kaxigt ovanpå Wiedes brevbok och hävdar att den innehåller minst lika mycket dialog som den äldre idolen. Tja, varför inte. Men vart tar det vägen? Om någon om ett par hundra år vill beforska balladsångerskan, författaren och selmmelprovaren Marie Länne Persson – eller för den delen någon mycket mer intressant och minnesvärd nutida person – finns det då något kvar eller har all bara smulats ut i rymden. Blir allt som finns kvar bara våra prylar, skor, instrument och sånt?
Bäst att skriva några böcker till….
/ Marie
Slaka-Musiken 