Linköpings Domkyrka


Jag har laddat länge för att skriva nåt om julen i år. Det vill sig inte riktigt trots att det har varit en mycket bra jul både före, under juldagarna och såhär efteråt när det håller på att bli ett nytt år. Jag tror det kanske handlar om att den slitna frasen ”Frid på jorden” just denna höst och vinter och jul, blev inte bara en glittrig önskan, utan fylld av allvar. Engagemang för andra människor, medvetenheten om att alla människor inte behandlas som människor, att det finns personer i maktposition som driver hatkampanjer. Att det än i våra dagar förs register över personer på etniska grunder – och att människor reagerar mot det på ett helhjärtat sätt som jag faktiskt inte tror hade skett för ett par år sedan. Att det finns människor som gör skillnad. Att man själv kan  göra skillnad. Och att vänskap kan vara så stark, trogen och tapper. Att hopp kan vara så brinnande, att människor kan vara så starka, till kropp och själ. Att livet är så på allvar, så hissnade att man bara förundras…

Jag var förresten på midnattsmässan i domkyrkan på Julafton. Prästen talade om förundran, om den moderna människans sorg över sin förlorade förmåga att känna förundran. Jag känner att jag har långt till den sorgen, denna vinter är full av förundran, om än temperaturen är som på en dålig sommar.

Så, det är svårt att skriva något, det är det….. Men tack alla vänner och alla öppna hjärtan! Hoppas ni har haft en riktigt skön Jul och får en fin Nyårshelg!Julgran

 

Annonser

”Smaskens” sa Karl XII när han, under en härjningsresa i Turkiet, fick smaka vinbladsdolmar. ”Når sånt kunde vi ju faktiskt göra hemma också, vi har ju iallafall vitkål!” Och så fick det bli, hädanefter hade vi kåldolmar.

Första gången jag hörde den historien var på 19-talet, jag jobbade i Landskrona, som chef för Kulturskolan och i integrationsprojektet Landskrona för kulturmöte. Nynazisterna hade redan tagit över Sveriges flagga, nu började de göra anspråk på den 30 november, Karl XIIs dag med manifestationer. Det kändes otryggt. Landskrona kokade. Därför är jag så himla glad att Kåldolmens dag blev uppfunnen, om än ganska många år senare, en genialisk idé! Att fira dagen och att vi fortsätter att dela sådant som är gott och härligt med varandra, inspireras och göra nya varianter av smaskigheter och livsnjutningar. I kväll firades Kåldolmens dag i min hemstad Linköping, i en fullsatt Domkyrka och med skön stämning. Kvällen började med fin musik på sitar med Gitte Swaminathan, tal av kommunalrådet Carina Boberg en varm hälsning av producenten och initiativtagaren Farouk Raisi och sedan var det dags för kvällens huvudattraktion Sousou och Maher Cissoko med basist. Jag gillar deras coola, svängiga, trovärdiga musik och jag gillar jätteharpan Kora. Hög närvaro och vissa låtar som bara vred om en… I bland fick jag känsla av att Sousou och Maher satt vid rodret i varsin båt som gungade fram så stolt!

image

Det var helt rätt musik för detta tillfälle, och att vi fick sjunga med i flera låtar var också kul och gemenskapsstärkande. Det blev en gemensam låt också, från Farouks tradition – sång, kora, sitar, gitarr, bas,  djembe och hela publiken. Tack alla för en härlig kväll. Kärlek och respekt!

image/Marie