Anders Svensson


Bessman (jag, Kristin Borgehed, Astrid Selling Sjöberg och Lisa Stormlod) tänkte pröva en annan form av konsert. Man kan kalla det Kökskonsert, Hemma-hos-konsert, Riktig kammarmusik… tja, kärt barn kan nog ha många namn och många karaktärer. Idén går iallafall ut på att någon med ett tillräckligt stort rum eller kök iordningställer detta samt bjuder in vänner och bekanta till Konsert med Bessman! Biljetter köps till det facila priset av 80:- (100 inkl fika), som går till Bessmans resekassa och värdens publikomsorger, på förhand så man vet att alla får plats. Konserten hålls – i opretentiös stämning och med mycket infall och publikdialog – i två set med paus emellan. Antingen tar man med eget fika eller så fixar värden något att stoppa i sig. Vi har ett antal ställen klara för ”kökskonsert”, mest i Södra Sverige OCH vi har tid och plats för en PREMIÄÄÄÄR: Fredag den 16 mars om aftonen i Smöramåla, Urshult, Tingsryds kommun, Kronobergs län. Värdarna har bett om en visstuga efter konserten, och självklart fixar vi en sådan!

Sen får vi se var vi hamnar på nästa hemma-hos- konsert…..! Visst är det en bra idé att vi kommer hem till dej eller din kompis och sjunger? Än så länge har vi mest inbokat i Blekinge, men är det någon i Växjö- eller Linköpingstrakten som skulle vara sugen så bara säg till!

Vi ses! Och hörs! / Marie

PS: Bessman på Facebook http://www.facebook.com/bessmanmusic

Annonser

Sågskära extra allt!

På dagen 30 år efter vår första konsert – som också den var en julkonsert på Smålands Museum i Växjö – tog Sågskära farväl med en julkonsert med inbjudna gäster från åren som gått. Vi började som vi brukar (de allra flesta av de 30 åren har vi nämligen hållit Julkonsert på Muséet) med Lussemarschen efter Mari på Gatan på ordinarie Sågskärauppställning. Innan applåden var slut började introt till nästa låt Staffansvisa från Nås, en låt som vi spelade på vår första konsert. Under introt kom våra tio gäster in; ex-medlemmar, trogna vikarier och Sågskära barn, alla med sin bit av vår gemensamma histora. Sven Kihlström, f.d. Sågskäraslagverkare och medlem under den tid då vi introducerade Värendstrumman,  Erik Hector, f.d. Sågskärasångare som var med oss de första 10 åren, Gunilla Lundh Tobiasson, Sågskäras första sångerska och en stark igångsättare av gruppen, Per-Olov Jacobsson, f.d. Sågskäramedlem på fiol, mandolin o triangel, Stina Tobiasson, Sågskärabarn och sångerska, Arvid Gustafsson, Sågskärabarn, sångare och multiinstrumentalist, Hannah Gustafsson-Klasson, Sågskärabarn (mitt!) och sångerska m.m., Ulf Larsson medlem under Krookperioden, sångare från Strängnäs och en av mina ”ursprungligaste” spelkompisar, Jonas Åkerlund, ständig inhoppare på i stort sett allt (utom möjligen bleckblås?) inklusive sång och slutligen den underbara cittraspelerska Sågskärahustrun (Magnus´) Susanne Gustafsson. Programmet bestod av en blandning av jullåtar och gamla Sågis-favoriter, vissa förknippade med en eller flera av våra gäster, vissa med alla deltagande, och då jäddrar i var det tryck! Vi myntade begreppet Sågskära extra allt! 

Riktigt har jag nog inte hämtat mig från upplevelsen av att ha alla samlade! Alla i den föränderliga Sågskärafamiljen på scen! Och så publiken! Ett underbart varm glittrande gäng med kära återseenden och nya vänner! En enorm värme och lyhördhet och söndagskonsertens ”golv-ovation” var överväldigande! I publiken hade jag under lördagskonserten två av mina barn, på scenen ett, det var stort. Som ett lyckat kalas helt enkelt! Det märktes tydligen för Smålandspostens recension hade rubriken Som en lyckad familjefest!

Tomhet och vemod blandas med ett toppenminne och vissheten att det var ett riktigt beslut att sluta med fest och flaggan i topp i stället för att bli ett sjunkande vrak. Risken för tillfälliga återfall är dock överhängande och det hoppas jag att den alltid kommer att vara!

Tack, kära vänner!

/ Marie

Det jag tänkte skriva om är något som blev, hmm, mer kännbart än jag hade väntat mig. Därför tar jag en omväg om advent och den underbara glöggen. Den som är den upptagnes välsignelse och julpyssel, som fyller hemmet med ljuvlig doft, mun och mage med lycka, hjärnan med lite fzzzzz och samtidigt ger den där präktiga tillfredsställelsen av att faktiskt ha ordnat nåt julaktigt. Receptet är gammalt och kommer från Fjälkinge i Skåne. Jag har gjort den varje år sedan 1974 och aldrig träffat på en godare glögg. Här är den:

1-1,5 dl brännvin special hälls över 5 brutna kanelstänger, 20 hela nejlikor, 2 tsk krossad kardemumma, 1 bit pomeransskal (ta clementinskal om du inte har nåt, men tvätta det först), lägg i en burk med lock över natten (ingen katastrof om det får ligga lite längre).

Ställ en melittatratt med filter på en kopp och sila spriten.

Häll en flaska billigt rödvin i en kartrull, tillsätt knappt 3 dl strösocker, 1 msk vaniljsocker och spriten. Värm sakta. Rör inte i onödan, bara så du känner att sockret har löst sig. När det börjar ryka så lägg på ett lock.

Jaha, nu är det klart! Drick glöggen dikekt på vanligt sätt eller låt den svalna och häll på flaska. Smaka ska du göra iallafall!

Jag har satt en glöggsats, årets första, en extra stor. Den ska silas och ”kokas” ihop i morrn för då kommer Sågskära hit, och jag ska bjuda på lite glögg efter vår julspelning på Arbis, som börjar kl 19. I dag står det i Corren att Sågkära ska lägga ner efter 30 år som folkmusikgrupp.  Och vem har sagt det? Jag. Det är märkligt hur annorlunda något kan te sig när det står i tidningen än när man säger det själv. Ganska chockerande, faktiskt. Vi var alla överens om att lösa varann från uppdraget att vara gruppen Sågskära, eftersom vi tycker så mycket om att spela ihop, tycker om varann och den musik vi skapar tillsammans – men sällan lyckas få ihop några träffar och gemensamma rep. Då vi inte har utrymme att utvecklas, och utveckla våra idéer tillsammans valde vi att avsluta våra 30 år med flaggan i topp i stället för att bli ett sjunkande skepp. Vår tid som grupp avslutas nu med fyra julgig och en fest. Vår relation som vänner och spelkompisar avslutas inte, jag tror den kommer att vara för evigt. 

Men det är en märklig blandning av överraskning, värme, sorg och styrka som överfaller mig. Det är som att det först nu blir synligt vilket äventyr det har varit att under så många år få följa varandra, upptäcka låtar och traditioner, möta publik och förebilder, snoka, skapa, gå tillsammans genom lyckor och sorghål. Och faktiskt att vara folkmusiker under så lång tid, se vart folkmusikgenren tar sin krokiga väg. Och det äventyret, de monterar vi nu ned under december månad. Så stod det i Corren ”Sågskära klingar ut” jag gillade rubriken. Även om den chockade mej… (nåja, hur puckad får man va?).

I allafall så ska vi nu fira! Det är alltid kul och äntligen när vi får ta fram julrepertoaren! Och den har vi fyllt på år efter år in i det sista! I morgon i Linköping ska vi dessutom, efter konserten för första gången leka några av de sånglekar som finns på vår CD Apelgrå! På riktigt! Med publiken! Till Sågiskomp! Jäddrar i va kul! Och sen blir det vanlig dans också. I pausen spelar Låtande Tjejer, även dom fräscha 30-åringar! Våra skivor kommer att finnas till försäljning till undergångspris!

Här är alltså de sista tillfällena att höra ”Kultbandet från Småland”:

Fred 25/11 kl 19.00 Arbis Linköping

Lördag 26/11 kl 17.00 Kulturhuset Pigalle, Nässjö

Lördag 17/12 kl 15.00 Smålands Muséum, Växjö (fest efteråt)

Söndag 18/12 kl 15.00 Smålands Muséum, Växjö (förköp till Växjö: kolla på http://www.valshuset.se)

Kanske se vi? God Advent å god glögg iallafall!

/ Marie