Linköpings Stiftsbibliotek


Janne

För några dagar sedan gick Jan Ling ur världen. En obeskrivligt skön snubbe, en forskare med stor kunskap och glimten i ögat, en person som har förmedlat så mycket om svensk folkmusik. Till oss som gillar att gräva i vår spännande tradition har han gett både fakta och nya spår.

Sista gången jag träffade honom, det var väl ett par tre år sedan, åt vi lunch och pratade Wallman och Greta Naterberg, på kvällen dansade vi ballader på Kustens Hus, där jag hade ett gig med De vandrande kvinterna,fint tidig-musik-gäng från Göteborg. Det var vid lunchen som han berättade hur det gick till när han, just han(!), återfann Wallmans Förlorade Visbok på Siftsbibioteket i Linköping. Året var 1960, Janne var en ung doktorand som var i Linköping för att samla material till sin avhandling som skulle handla om Levin Christian Wiedes uppteckningar. Att Wallman hade samlat vismelodier i ett manuskript, det var välbelagt. Men sedan den kom i den dåvarande bibliotekarien Wiedes händer efter Wallmans död, hade den varit som bortblåst. Otaliga efterforskningar hade gjorts och Nils Denker hade fyra år tidigare färdigställt en rekonstruktion av häftet. Denna byggde på att mycket av materialet hade hamnat i Arwidssons Svenska Fornsånger, och på noggranna anteckningar av Wiede. Men här gick nu den unge doktorand Ling på upptäcktsfärd bland Stiftsbibliotekets hyllmeter. ”Ja du vet, jag gick ju där å kolla, drog ut det som såg intressant ut. Så såg jag nån tunn liten bok, drog ut den och – höh, va erehär??? Ja då var det ju Wallmans bok, den bara stod där instoppad. Då hade han ju inte behövt göra den där rekonstruktionen, Denker, höhö…”

Och så var Wallmans Förlorade tillbaka! Nej, Denker gjorde inte rekonstruktionen förgäves! I sina efterforskningar fick han fram en hel del ”bonusmaterial” som gör att vi i dag vet ännu mer om personer och sammanhang kring det vi kallar Slakamusiken. Men tänk så väl att Wallmans visor kom tillrätta! Hade den inte gjort det, så hade vi inte kunnat se hur handskrifterna skiljer sig från de redigerade versioner som sedan publicerades i Arvidssons Svenska Fornsånger. Det är just de skillnaderna jag går i gång på! Rytmiken och tonstegen lägger dessa enkla melodier mycket närmare ett tidigare musikideal. De har helt enkelt inte passerat det filter som skulle kunna kallas ”konstmusikalisk folkton”. Enkelt uttryckt. De allra flesta melodierna är identiska i handskrifter och utgåvor, men de skillnader som finns är verkligen spännande!

Det är detta jag har velat lyfta fram i mina arrangemang för brasskvintett och röst. Jag är tacksam att jag har fått förverkliga det jag har hört när jag har läst Wallmans notskrifter, få höra underbara musiker tolka mina noter och själv få sjunga till.

Och jag är jättetacksam mot Jan Ling, att han hittade boken, och framför allt att han var den han var, gjorde det han gjorde. Östgöta Brasskvintett och jag spelar dessa låtar på Linköpings Folkmusikfestival på fredag 11 oktober kl 19. Falska klaffare är rubriken. Jag kommer att tänka på honom då.

Foto: Östgötamusiken

Foto: Östgötamusiken

 

I Wallmans fotspår feb 13

I går kväll höll forskaren och författaren Påvel Niklasson en bejublad föreläsning om Johan Haqvin Wallman, prästson, fornforskare, musikupptecknare, lektor, präst och Sveriges förste arkeolog. Från Slaka, men född i Landeryd! Det var en ömsint levnadsbeskrivning av en udda person med otrolig vilja och hög kvalitet på vad han än genomförde. 

Lundberg, Niklasson o Wallman

Förmiddagen därpå åkte Påvel och jag ut till Slaka där Peter Lundberg, Kulturkraft Slaka tog oss på en tur till speciella platser som hade med Wallman att göra. Kall vind och snöfnyk men intressanta samtal och tankar som värmdes av idéer och ett och annat ”aha”!

När vi lämnat Peter vid det vackra nyrenoverade stallet vid Lambohofs Säteri, tog Påvel och jag en lunch på Stadsmissionens Café i Linköping och passade på att tala lite om Boken. Jo, Påvel har lovat att skriva ett kapitel om Johan Haqvin Wallman i boken om Slaka-musiken! Det är jag jätteglad för!

/ Marie

Kyrkan i kyla feb 13

 

Nu släpper vi ut ”Min Rosa” och Mikaeli dag”, två av de låtar jag har arrat för mig och Östgöta Brasskvintett. Konstnären Emelie Friberg har gjort bildspelen till youtyberullarna, och om man föredrar enbart ljudet så kan man lyssna på ”molnet” från Sound Cloud.

At last it´s time to release two of the songs from the music perforence Falska Klaffare with me and Östgöta Brasskvintett!

Mikaeli dag: En Mikaelivisa, alltså en sådan som sjöng vid Mickelsmäss, då när man som piga och dräng bytte tjänsteställe. En helg fylld av vemod, avsked och möjligheter… visan tecknades upp av Levin Christian Wiede efter ”Hustru Egg” och ”Lovisa i Gyllinge”, två sångerskor i trakten av Ö.Husby på Vikbolandet på 1840-talet.

From the times when S:T Michaels day was still celebrated in Sweden. A time to say goodbye…

Mikaeli dag, youtube

Mikaeli dag, soundcloud

Min Rosa: En sånglek i”La folia”-stil från Slaka utanför Linköping. Den lektes och dansades hemma hos sångerskan Greta Naterberg på Slaka Backe för 200 år sedan. Johan Haqvin Wallman upptecknade denna bit och mycket mera i Slaka, Landeryd och runtomkring. När du tittar på bilderna känner du nog igen den rosa kyrkan…

A songdance, played by young  people who came to visit the singer Greta Naterberg at Slaka Backe on late sunday nights 200 years ago.

Min Rosa, youtube

Min rosa, soundcloud

"Min Rosa", handskrift från Stiftsbiblioteket.

”Min Rosa”, handskrift från Stiftsbiblioteket.

…och nästa gig är på FiN-festivalen i Norrköping i april, säger till när det närmar sig!

/ Marie

På lördag den 29 oktober blir det en sångleksdag på Skeppis i StockholmSånglekar – ingen barnlek!  Vi provar på sånglekarna från de gamla handskrifterna, till ålderdomliga melodier och med mycket skoj och must! Många har redan anmält sig, men det finns platser kvar. Man kan anmäla sig till Karen Petersen, tel 08-771 79 13 eller 0703-214 008. 100 :- kostar det, och då ingår fika.

Full fart i lekstugan!

Kär-lek, väder-lek, kort-lek, parnings-lek, harpo-lekare,  ”varder lekare slagen..”, lek-stuga. Per definition ett uttryck för något som rör sig snabbt och lätt. Kanske vårt språks motsvarighet till uttrycket ”ngoma”, som lär betyda både sång, dans och spel samtidigt? När slutade LEK vara något som har med alla åldrar att göra? När slutade vuxna människor leka? (Haha, det har dom så klart aldrig gjort, men i vårt språk kan det förefalla vara så…)

En gång i tiden var de unga vuxnas lek en livsnödvändighet, en förutsättning för byns fortlevnad, för att de unga fick träffa varann under former som s.a.s. kunde leda vidare. Den som hade plats och möjlighet upplät med självklarhet rum för ungdomens lekstugor som vid denna tid inte var namnet på ett litet låtsas-hem, utan på ett sammanhang där man helt enkelt träffades och lekte! Lekstugornas repertoar, sånglekarna, är kanske vår äldsta traditionella musik i obruten tradition. Somliga melodier flyttade in i spelmansrepertoaren, somliga levde vidare som folkliga visor, små motiv kunde leva vidare som talesätt och somliga ”afhyflades” med mild hand på slöjdlärarseminariet Nääs och kunde därmed leva vidare i skola, förskola och i folkrörelserna. En liten del levde kvar i sin ursprungliga form på dansgolvet, ja det hände faktiskt långt in på 1900-talet att danskvällarna ibland bröts av med en stunds sånglekar. Här och var…

I folkmusikgruppen Sågskära har vi under våra 30 år blåst liv i många äldre varianter av sångleksmelodier, arrat dem och framfört dem på scen och på skiva. I Slaka-materialet, som jag arbetar med, finns en ansenlig mängd sånglekar, upptecknade i början på 1800-talet, främst av Wallman och Södling (se personer o instrument ovan). Det som framför allt utmärker de äldre uppteckningarna av sånglekar, är att det finns många melodivarianter och att även lekarna har sett lite olika ut från ställe till ställe. Bland det melodier jag har hittat i Slakamaterialet, har en del tydliga renässansdrag. Under City Art Link, framförde vi – Markus Lindberg på Slotts&Domkyrkomuséet, Östgöta Brasskvintett, dansare från Folkungagillet och jag –  programmet Mickelsmäss på Slottet, där vi bl. a. använde några Slaka-sånglekar som jag arrat för brasskvintetten och där dansarna hade rekonstruerat leken. Riktigt kul!

Fria vill Offer...

På lördag får alla vara med och leka!

Tack Folkvisedanslaget som är med och arrangerar!

Välkomna!

/ Marie

Hej Lirum, hej larum! Ingen barnlek!


Ja, det var det det! En behändig liten folkmusikvecka för och av dem som bor i och kring Linköping, som sysslar med och gillar folkmusik och för dem som just upptäckt att de gillar den. Folkmusiken. För så säger man ju: ”folkmusiken” som om det vore en sorts musik, men även om man är klar över vilken genre man håller på med, har ju folkmusiken många olika uttrycksformer och framtoningar. När vi fick ihop programmet för vecka och när vi hade fått ihop programmet för Fokmusik på Fik, då kände jag mig väldigt nöjd med att vi hade fått ihop ett så mångfacetterar program, där så många folkmusikaliska färger och former fanns med! Stort tack tilla som var med och spelade, ordnade, uppmärksammade, diggade, kånkade, bar och bakade!

Duo Jonsson Coudroy: releaseturnépremiär 3/5!Balladforum dansar på Stadsbiblioteket 2/5

I går drog Folkmusikveckan igång med FOLKPEPP på Kulturhuset Arbis i Linköping! Folkpepp är, liksom Folkmusikveckan var förra året, ett infall som visade sig vara en mycket bra idé. Leve infallen och deras förverkligande!

Hela grejen med Folkmusikveckan är ju mycket det att idka folkmusik på platser där oskyldiga människor – ovetande om folkmusiken, dess kraft, klang, genre och historia –  vistas. Det är så himla kul att möta människor som blir överraskade och nyfikna.  Även på Arbis blev det några sådana möten i går; ”Vad är buskspel, egntligen? Va!?! Va kul! Som ett jättejam!”

Ser fram emot fler såna möten, på Stadsbiblioteket på måndag kväll, när Slakamusiken är värd tillsammans med Stiftsbiblioteket (öppen balladdans i foyern kl 18.30, sedan handskrifter och andra hemligheter i hörsalen kl 19), pubkvällen på Harrys på Ågatan med Duo Jonsson Coudroy och förbandet Vocci, Folkmusik på Fik fredag-lördag. Dessutom hoppas vi att både spelmän och nyfikan hittar till Krogsfallstugan i Trädgårdsföreningen på fredag kväll. Det var jättelyckat förra året trots katastrofväder, blir nog ännu bättre i år.

Kul att vi fått uppbackning av Corren i år som förra året. I dagens nummer var det en jättefin artikel av Lollo Asplund, hoppas den kommer på nätet snart så ska jag länka den, bra kulturledare och en rejäl puff för Folkmusikveckan, dessutom en recension från Folkpepp. Så roligt!

Nu ska jag fiffla ihop folkmusik på Fikprogrammet, affishera vi ån så ingenvalborgsfirare undgår vad som händer sam lyssna på majsångerna vid Slottet, jalla, jalla!

Ja, då drar Folkmusiveckan i Linköping igång. Här och där på stan och på nätet kan du se vår programaffisch (härnedanför också).

Vår ”Poster-babe” fick bli Folke Filbyters häst. Jo för, samtidigt som den är typisk för vår stad, så utstrålar den kraft, smidighet, skönhet, fulhet… och det gör ju folkmusiken också. Om man tänker efter så har hästar och och folkmusik mycket gemensamt: energin, stamp, gung, flyt – och så den där värmen!

Kom just att tänka på att jag nånstans läste att det var just häst-inspiration som gjorde att man en gång i tiden började använda knätofs! Jo, man ville ge den manliga dräkten ett drag av hästens kraft och virilitet genom att imitera hovskägget – då satte man dit en tofs på varje ben.

Kan vi inte göra ett experiment: nästa gång någon säger ”folkmusik” och du vill svara ”knätofs” och göra något konstigt med tummarna – kan du då inte prova och bara tänka ”häst” i stället? Så ser vi vad som händer!

Välkommen till FOLKMUSIKVECKAN – den börjar med SLAKA-MUSIKEN på Satdsbiblioteket kl 14! / Marie

« Föregående sidaNästa sida »