”Jag är oafbrutet sysselsatt att redigera lekar, men sliter mycket ondt med dem; emedan de ej sällan äro otydligt och tvetydigt antecknade, ty de utgöra oftast blott ett memorial för dem som sjelf deltagit och sålunda känner leken”…

Så skriver JOHAN HAQUIN WALLMAN (1792-1853), lektor, kyrkoherde, fornforskare m.m. och enligt Nils Denker ”den främste samlare och kännare av sånglekar, som vårt land ägt”. Det insamlingsarbete han gjorde tillsammans med sin bror Daniel är en viktig del i 1800-talets dokumentation av svenska folkvisor och lekar. Man kan säga att bröderna Wallman är något av ”doldisar” i detta sammanhang, då deras uppteckningar har använts till kända utgåvor som Svenska Fornsånger och Svenska Folkvisor men inget finns publicerat i Wallmans namn.

Uppmuntrad av sin forskar- och upptecknarkollega Leonard Fredrik Rääf (1786-1872), sammanställde dock Johan Haquin Wallman ett manuskript med de sångleksmelodier han och hans bror Daniel samlat in, främst i Slaka med omnejd. Samlingen kom endast att innehålla material från Linköpings stift, antagligen därför att det var endast till de lokala sånglekarna de hade möjlighet att få melodierna nedtecknade.

Wallman beskrivs som en mycket noggrann forskare med en god portion självkritik. Han och hans kollega Rääf hade också tagit beslutet att inte ge efter för kravet att ”modifiera” sina uppteckningar, utan ville nedteckna både text och ton alldeles som de sjöngs av Greta Naterberg, pigan AnnaCaisa, gamla fröken Follin m.fl .något vi i dag är tacksamma för, men som nog kunde te sig motigt på den tiden… Nåväl, om det var något av ovanstående, Wallmans dåliga hälsa som var orsaken så kom hans manuskript aldrig att bli utgivet. Trots detta har samlingen kommit att spela en viktig roll i vår folkmusikhistoria.

Levin Christian Wiede, Stiftsbibliotekarien på Linköpings Stiftsbibliotek, senare kyrkoherde, kommer över manuskriptet efter Wallmans död. Syster Beata Wallman i Slaka lämnar manuskriptet antingen till Wiede personligen eller till den vid tiden nyinstiftade Östgöta Fornminnesförening.

Och nu, nu försvinner manuskriptet och ska inte återfinnas på många, många år. Men….. (fortsättning följer)

Annonser