Källan i Slaka som skolprogram

Dags igen för Scengalej med skolfolk!

Östgöta Brasskvintett och jag gjorde Skapande Skola-projektet ”Falska Klaffare” i Tranås i våras. Det var mycket lyckat och vi hoppas få tillfälle att göra det igen och på så sätt sprida repertoaren från boken ”Källan i Slaka”!

Kolla på skolsidan eller hör av er till mig eller vår producent på Östgötamusiken så får ni alla information!

https://slakamusiken.wordpress.com/slakamusiken-i-skolan/

Östgötamusiken: katariiina (@) ostgotamusiken.com

Jag: slakamusiken (@) gmail.com

Först vaknade den yngsta, så väckte hon upp de andra.

 

Berättarkonsert torsdag 2/10, fritt inträde

Välkomna till Linköpings Stadsbibliotek, hörsalen 2/10 kl 18! Det blir musik och berättelser och musik från den nysläppta boken Källan i Slaka: försvunna manuskript, den smarte romantikern Wallman och de stolta, fattiga sångerskorna på Slaka Backe.

Marie Länne Persson berättar och sjunger, Östgöta Brasskvintett spelar så himla bra och Stiftsbibliotekets vänner bjuder på kalaset.

Välkomna!

 

En lyckans dag!

Tack alla som kom till Slaka Spelmansstämma i lördags den 6/9 och bidrog till denna lyckodag! Det har tagit en vecka att hämta sig ifrån den helt osannolika fest som dagen faktiskt blev. Jag är jätteglad och tacksam för alla gratulationer till boken och också stolt över vår lilla stämma som tillkommit i ett samarbete mellan olika gäng, alla med sina specialintressen: vokal folkmusik, instrumental folkmusik, historia, kulturmiljö m.m. Eftersom jag är mer eller mindre mållös, låter jag bilderna tala och  bli till minnen från denna lyckans dag.

Och: den som vill ha boken kontaktar mig bara på slakamusiken(@)gmail.com så ordnar vi det 🙂

Dagen började med att Toste Länne höll spelstuga med låtar från boken.

Dags att släppa boken!

Påvel Niklasson höll årets Slaka Ljugarbänk, mycket uppskattat!

Favorit i repris, men ändå ny: Lindormen med trio Frikadell.

Östgöta Brasskvintett fick menuettsällskap: Annica och David Siljat.

Olle Hörfors med ståtligt säckspel.

Alla blir glada av säckpipa!

Olle Hörfors berättar vid Källan!

Vid källan.

 

Slaka Spelmansstämma 6 sept 2014

Välkomna till Slaka spelmansstämma 2014!

Här nedan ser du dagens program. Hembygdsgården i Slaka hittar du snett över vägen från Slaka Kyrka.

kl 10.30  Spelstuga med Toste Länne i Logen, öppet för alla

kl 12.00  Folkmusikgudstjänst utomhus, Linköpings spelmanslag står för musiken.

kl 12.45  Boksläpp ”Källan i Slaka”

kl 13.00  Allspel vid lillstugan

kl 13.30  Balladdans med Slaka Balladforum, öppet för alla

kl 14.00  Slaka Ljugarbänk: Påvel Niklasson från Lund berättar om Johan Haqvin Wallman från Slaka (OBS i Logen)

kl 15.30  Folkmusikkonsert i kyrkan ”Slakaromantiken”. Slaka Balladforum, Trio frikadell, Olle Hörfors, Östgöta Brasskvintett, Helene Ranada Matstoms, Gunnar Cedersund, Linköpings Spelmanslag, Landeryds kyrkokör och Marie Länne Persson medverkar

kl 16.30 Arkeologisk vandring till den medeltida källan med Olle Hörfors, därefter spel vid källan, ta med ditt instrument!

kl 17.00 Avslutning

Dessutom:

Fika – Östgötabakelsen – Korv – Psalmodikon – Vagns- och jordbruksutställning – Bokförsäljning – Slakakartan – mm. Både Toste Länne som håller spelstuga och Påvel Niklasson, som håller Ljugarbänk, är medförfattare till Källan i Slaka – en bok om svensk folkmusik, som släpps under dagen. I spelstugan får du lära dig några av de låtar som Wallman lät teckna ned i Slaka och Landeryd, och kring Ljugarbänken får du höra om Wallman och hans bedrifter. Vid Folkmusikkonserten Slakaromantiken kommer smakprov ur Slakamaterialet att presenteras i ord, ton och bild.

 

 

Jo. Det funkade. Så klart.

”Falska klaffare”, smycke av Agnes Sjöberg

För ett och ett halvt år sedan, hösten 2012, medverkade jag och Östgöta Brasskvintett på utbudsdagen ”Scengalej” i Norrköping och spelade en trailer av vårt program Falska klaffare som vi erbjöd som ett Skapande Skolaprojekt till grundskolans årskurser 4-6. Programmet, som består av medeltida ballader och sånglekar från Slaka, vilka jag har arrangerat för brasskvintett och sång, blev väl mottaget: ”Wow, vilken musik”, ”detta hade jag ingen aning om”, ”tack för att ni gör detta” och ”vilka häftiga arr”. Men också ”Kan man spela sånthär för barn?”, ”gillar dom verkligen sånthär?”, ”vad säger barnen när ni kommer med historisk musik?”….

Ja, ett och ett halvt år tog det innan den en modig och klok musiklärare i Tranås passade på när hennes 5:or läste medeltiden. Äntligen! Och så himla bra det fungerade – kan jag ju säga nu när jag verkligen vet. Sånger och rytmer, bilder och klanger jobbade vi med tillsammans med de unga aktörerna som gjorde ett strålande framträdande och samtidigt fick en upplevelse av tid, tradition och musikalisk kraft. Publiken bestod av så många elever och lärare som bara gick att trycka in i gympasalen, en mycket lyhörd och fin publik. Jag är jätteglad, och samtidigt funderar jag på varför det är så svårt att kommunicera äventyret i ett program som detta. Jag vet ju att begreppet medeltida ballader i sig är ett problem (när man har sagt medeltida går hälften sin väg, sen säger man ballader och då somnar alla utom dom som gillar Bob Dylan eller Sanna Nielsen) men det brukar ju lösa sig bara man får låta musiken komma till tals. Men när inte heller det funkar, beror det då på att det är så pass udda att beställarna/lärarna/kultursekreterarna helt enkelt inte tycker att det är tillräckligt ”hippt” för att komma med som förslag? Ja inte vet jag. Men om Östgötamusiken och mina fantastiska medmusikanter i Östgöta Brasskvintett är med på det så väntar jag gärna ett och ett halvt år till på nästa Skapande Skolagig. Eller varför inte lite kortare…

”Hej då, det var jättekul att jobba med er!” och ”Hej då, kan jag få din autograf?” med de värmande orden i hjärtat är jag glad och stolt! För egen del, för vårt samarbete men också för Greta Naterberg och Maja Hansdotter i Slaka vars låtar nu tar kraft och fart igen efter 200 år!

 

 

Första inspelningsdagen avklarad

Det är nu vi spelar in Skivan som ska ligga i Boken som ska heta Källan i Slaka, en bok om svensk folkmusik och släppas på Slaka spelmansstämma den 6 september. På skivan får man höra hur den musik, med anknytning till Slaka och Landeryd, som tecknades ned för 200 år sedan, redigerades, arrangerades, gavs ut, studerades och kom att betyda mycket för det som skulle bli den svenska folkmusikgenren, hur den låter i dag!

Onsdagen den 12 februari var vår första inspelningsdag. En ballad i romanstappning med piano och sång, en ballad och en sånglek med brasskvintett (jag lägger sången en annan dag) och fyra polskor med fioler i olika tappningar och tolkningar var denna dagens frukter. Eminenta inspelningtekniker var Mikael Sehlstedt på Östgötamusiken och Johan Rapp på Bilda. Och musikerna var Helene Ranada och Gunnar Cedersund, Östgöta Brasskvintett, Linköpings Unga Spelmän (LUS), Christer och Christina Samuelsson samt Blåqvint. På lördag och söndag fortsätter äventyret……

Christer och Christina kör en fin polonäs från Wallmans vandringar.

Our first recording day is done. We are recording fro the CD inside the book about the Slaka Music that will be released on september the 6th. Ballads, song dances and dancing tunes, seven different interpretations of the rural music that was written down 200 years ago. And on saturday and sunday the adventure contiues….

Blåqvintsfiol i vila på gosigt harpfodral

 

Tack, Jan Ling!

För några dagar sedan gick Jan Ling ur världen. En obeskrivligt skön snubbe, en forskare med stor kunskap och glimten i ögat, en person som har förmedlat så mycket om svensk folkmusik. Till oss som gillar att gräva i vår spännande tradition har han gett både fakta och nya spår.

Sista gången jag träffade honom, det var väl ett par tre år sedan, åt vi lunch och pratade Wallman och Greta Naterberg, på kvällen dansade vi ballader på Kustens Hus, där jag hade ett gig med De vandrande kvinterna,fint tidig-musik-gäng från Göteborg. Det var vid lunchen som han berättade hur det gick till när han, just han(!), återfann Wallmans Förlorade Visbok på Siftsbibioteket i Linköping. Året var 1960, Janne var en ung doktorand som var i Linköping för att samla material till sin avhandling som skulle handla om Levin Christian Wiedes uppteckningar. Att Wallman hade samlat vismelodier i ett manuskript, det var välbelagt. Men sedan den kom i den dåvarande bibliotekarien Wiedes händer efter Wallmans död, hade den varit som bortblåst. Otaliga efterforskningar hade gjorts och Nils Denker hade fyra år tidigare färdigställt en rekonstruktion av häftet. Denna byggde på att mycket av materialet hade hamnat i Arwidssons Svenska Fornsånger, och på noggranna anteckningar av Wiede. Men här gick nu den unge doktorand Ling på upptäcktsfärd bland Stiftsbibliotekets hyllmeter. ”Ja du vet, jag gick ju där å kolla, drog ut det som såg intressant ut. Så såg jag nån tunn liten bok, drog ut den och – höh, va erehär??? Ja då var det ju Wallmans bok, den bara stod där instoppad. Då hade han ju inte behövt göra den där rekonstruktionen, Denker, höhö…”

Och så var Wallmans Förlorade tillbaka! Nej, Denker gjorde inte rekonstruktionen förgäves! I sina efterforskningar fick han fram en hel del ”bonusmaterial” som gör att vi i dag vet ännu mer om personer och sammanhang kring det vi kallar Slakamusiken. Men tänk så väl att Wallmans visor kom tillrätta! Hade den inte gjort det, så hade vi inte kunnat se hur handskrifterna skiljer sig från de redigerade versioner som sedan publicerades i Arvidssons Svenska Fornsånger. Det är just de skillnaderna jag går i gång på! Rytmiken och tonstegen lägger dessa enkla melodier mycket närmare ett tidigare musikideal. De har helt enkelt inte passerat det filter som skulle kunna kallas ”konstmusikalisk folkton”. Enkelt uttryckt. De allra flesta melodierna är identiska i handskrifter och utgåvor, men de skillnader som finns är verkligen spännande!

Det är detta jag har velat lyfta fram i mina arrangemang för brasskvintett och röst. Jag är tacksam att jag har fått förverkliga det jag har hört när jag har läst Wallmans notskrifter, få höra underbara musiker tolka mina noter och själv få sjunga till.

Och jag är jättetacksam mot Jan Ling, att han hittade boken, och framför allt att han var den han var, gjorde det han gjorde. Östgöta Brasskvintett och jag spelar dessa låtar på Linköpings Folkmusikfestival på fredag 11 oktober kl 19. Falska klaffare är rubriken. Jag kommer att tänka på honom då.

Foto: Östgötamusiken