Johan Haqvin Wallman (1792-1853), och hans bror Daniel som dog 1818, tillhör centralfigurerna i 1800-talets insamlande av folkvisor och lekar i Sverige. Slaka utgör ett centrum i ett traditionsområde motsvarande det medeltida Linköpings Stift; Östergötland, östra Småland, Öland och Gotland. Wallman samlade in visor, sånglekar och låtar  i Slaka, Landeryd och på sina vandringar i Östergötland och Småland. Tillsammans med honom arbetade upptecknare som Leonard Rääf och Erik Drake.

Wallman tecknade ned medeltida ballader efter de välkända sångerskorna Greta Naterberg och  Maja ”Månssan” Hansdotter i Slaka. Han tecknade också ned ett stort antal sånglekar eter Greta och andra sångare i trakten.  Mycket av materialet hamna i Rääfs samling som kom att bli en stor del av Geijer – Afzelius Svenska Folkvisor, och en ännu större del av Arvidssons Svenska Fornsånger. Johan Haqvin Wallman var också fornforskare, lektor, präst och Sveriges första arkeolog och han bodde i Slaka både som barn och sin sista tid. Efter hans död anförtrodde hans syster Beata hans vissamling med över 90 sånglekar till Lewin Christian Wiede, även han en stor visupptecknade, präst och bibliotekarie på Stiftsbiblioteket. Athur Hazelius, Skansens grundare, hämtade också en hel del godbitar i form av uppteckningar, manuskript och brev som nu finns på Nordiska Muséet. Wallmans visbok försvann, dök upp och försvann igen, den var borta så länge att den kallades för ”Wallmans förlorade”, tills slutligen Jan Ling återfann den på Linköpings Stadsbibliotek en sommardag 1960!

Några av Wallmans traditionbärare:

Greta Nateberg, ”Naterbergskan”, 1772 – 1818  – ryktbar sångerska hos vilken traktens ungdomar samlades för att sjunga, leka , dansa och lyssna på hennes visor. Efter henne finns 25 ballader och flera sånglekar

Maja Hansdotter, ”Månssan” 1756 – 1828 – ryktbar o egensinnig balladsångerska. Efter henne finns 17 ballader.

Demoiselle Follin i Landeryd”,  (Anna Catarina Follin, Wallmans mors kusin) . Mademoiselle Follin var en del av Wallmans familj i Linköping, Slaka och Landeryd fram till 1812.

Slakafiolen:  

Carl-Erik Södling 1819-1884  musiklärare och upptecknare som var i Slaka och hittade (kanske köpte) och lät avbilda Slaka-fiolen, en fin understrängad fiol.  Fioler med understrängar var något Södling mindes från sin barndom, och han letade som vuxen i flera år efter att åter få se en sådan. Till slut fann den i Slaka. Finns den kvar, tro? Någonstans? Har hört rykten om Göteborg….

SodlinglitenSödling berättar själv om vad som hände mitt under arbetet med hans manuskript  Den svenska folkmusikens historia :

Men en sak fortfor oafbrutet inom de fioler som hos oss användes af folkspelemännen: de metalliska ljudsträngarne, som vi funnit tillstädes under hela utvecklingsserien. Från barndomen ägde jag endast ett dunkelt minne härom, men ingen visshet. Slunda skref jag 1877 uti mitt närvarande arbete: ”jag måste öfverlemna åt framtiden att bevisa tillvaron af dessa ljudsträngar, äfven å senare tidens folkspelsfioler; ty ehuru fullt förvissad om deras tillvaro, saknar jag lika väl bevis därpå, trots ifrigt efterforskande.” Just under innevarande år (1881) stod mig lyckan bi, uti att inom Slaka s:n nära Linköping, finna en dylik fiol, hvars afbildning ses uti pl.n:o 58. l. 24 t., 2:ne bredder 6 1/4 – 8 3/4 t.; djup vid kanten 1 3/8 – vid ljudpinnen 3 t. Den är tydligen en stockfiolens efterbildning, och kan anses förfärdigad under 14:de årh.

(citatet hämtat från http://resoneramera.blogspot.se/search/label/avbildningar)

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s