november 2013


”Smaskens” sa Karl XII när han, under en härjningsresa i Turkiet, fick smaka vinbladsdolmar. ”Når sånt kunde vi ju faktiskt göra hemma också, vi har ju iallafall vitkål!” Och så fick det bli, hädanefter hade vi kåldolmar.

Första gången jag hörde den historien var på 19-talet, jag jobbade i Landskrona, som chef för Kulturskolan och i integrationsprojektet Landskrona för kulturmöte. Nynazisterna hade redan tagit över Sveriges flagga, nu började de göra anspråk på den 30 november, Karl XIIs dag med manifestationer. Det kändes otryggt. Landskrona kokade. Därför är jag så himla glad att Kåldolmens dag blev uppfunnen, om än ganska många år senare, en genialisk idé! Att fira dagen och att vi fortsätter att dela sådant som är gott och härligt med varandra, inspireras och göra nya varianter av smaskigheter och livsnjutningar. I kväll firades Kåldolmens dag i min hemstad Linköping, i en fullsatt Domkyrka och med skön stämning. Kvällen började med fin musik på sitar med Gitte Swaminathan, tal av kommunalrådet Carina Boberg en varm hälsning av producenten och initiativtagaren Farouk Raisi och sedan var det dags för kvällens huvudattraktion Sousou och Maher Cissoko med basist. Jag gillar deras coola, svängiga, trovärdiga musik och jag gillar jätteharpan Kora. Hög närvaro och vissa låtar som bara vred om en… I bland fick jag känsla av att Sousou och Maher satt vid rodret i varsin båt som gungade fram så stolt!

image

Det var helt rätt musik för detta tillfälle, och att vi fick sjunga med i flera låtar var också kul och gemenskapsstärkande. Det blev en gemensam låt också, från Farouks tradition – sång, kora, sitar, gitarr, bas,  djembe och hela publiken. Tack alla för en härlig kväll. Kärlek och respekt!

image/Marie

Annonser

Jo! Nu har jag bestämt vad boken ska heta, boken som ska handla om den musik vi jobbat med under projektet:

Källan i Slaka – en bok om Svensk folkmusik

Atremi Bokförlag kommer att ge ut boken och för finansieringen står Leader Folkungaland och tryckbidrag har vi fått från

Westman Waernerska fonden. En CD med nutida Slaka-musik kommer att finnas med i boken. Släppet planeras till Slaka Spelmansstämma under Östgötadagarna i början på september 2014.

Japp, då vet ni.

Bara å skriva på då ja….

Så hette hon, min mor, Gullan Persson, f Borg. I dag är det 7 år sedan hon lämnade oss. Jag har inte vant mig vid att hon är borta, jag saknar henne och hennes värme som hon hade med sig till sitt sista andetag. Här är en bild på henne och mig när vi ännu var unga. Vi är på promenad vid Rocksjön i Jönköping dit vi ofta gick, vi bodde vid Vetarget (alltså jag har aldrig fattat om det egentligen hette Vedtorget eller V- torget) på Öster. Solen skiner och pappa fotograferar.

Mor o jagNär vi kommer hem ska vi äta och sedan ska jag sova middag. Men det tänker jag verkligen inte göra, jag tänker be min mamma att lägga sig bredvid mig med en sångbok och sjunga en bit. För då vet jag att vi kommer att sjunga varenda sång, dom som vi inte kan hittar vi på melodier till, sen hittar vi på berättelser till sångerna och skrattar jättemycket. Det är det allra bästa jag vet, en mycket lycklig stund på dagen..

Senare ska hon lära mig vikten av att sjunga i stämmor när man lagar mat tillsammans, att det passar bra att dansa när man bakar och att det går att leka med melodier och ord lika väl som med ingredienser till maträtter och bakverk.

När jag går mina första år i skolan och har gjort mina skrivläxor, får hon mig att krevera av skratt när hon läser upp vad jag faktiskt har skrivit…

Från början till slut visade hon mig vad kärlek, vänskap och rättvisa är. Tänk vilken tur man kan ha här i livet!

Balladdans i Slaka

Balladdans i Slaka

I kväll har vi begrundat bildfaktorn i balladernas texter. Vad händer när vi låter oss drabbas av bilderna? Bildmässigheten i balladerna är stark MEN man får inte glömma rytmen, logiken, strukturen, melodiken…… 
Vi var iallafall överens om att Heavy Metal och medeltida ballader har mycket gemensamt. Mycket!

November är ett stilla, långsamt, kallt, ibland vackert men oftast är det mörkt innan man hinner titta efter, mellanrum mellan den otroligt vackra hösten och advent, de små människoljusens tid. Å vad jag längtar att ta fram adventsljusstaken i form av en tomteorkester! Och den där första adventskvällen när man upptäcker att det är stjärnor och ljusstaka i fönstren runt gårdar och gator…. Det gäller att ta sig igenom, helt enkelt! Som tur är bjuder just denna höst på en hel del trevliga musikaliska hållpunkter, behändigt fördelade över månad 11:

– Lördagen den 2 november ordnade FiL (Folkmusik i Linköping, där jag än så länge är ordförande) en dag där man erbjöd sina medlemmar en danskurs med Mats Berglund, en härlig middag följd av en offentlig konsert- och danskväll Med Mats Berglund, storspelman från Värmland, och Jonas Jansson, gitarrist från Linköping, för närvarande Mats´student vid Ingesund. Det kändes som en kvalitetsdag på flera sätt. Jag försätts lätt i ett milt lyckorus sånadär FiL-kvällar. Och musiken var ju alldeles underbar!

– 2 veckor senare, den 16 november, var det dags för ännu ett FiLevenemang: Konsert- och danskväll med Olov Johansson, nyckelharpa och Kartiona McCay, skotsk harpa. Härligt och roligt samspel, finfin musik och jag tror varenda harpspelare i stan hade tagit sig dit!

Fontänharpor

Efter konserten hände något annorlunda: hela publiken reste sig och gick fram och ställde sig nedanför scenen och beundrade instrumenten!

Fontänpublik

Gruppen Blåqvint, som jag ingår i, hade äran att vara pausband, det var jätteskoj! Det visade sig att buskspelet har kommit igång på Fontänen, vårt nya folkmusiktillhåll. Därifrån kunde vi nu rekrytera ytterligare ett par pausspelmän av hög kvalitet. Stefan Losjö och David Sjöberg!

FontänskrubbJa det var ännu en feelgoodkväll.

Mitt arbete i höst handlar om att skriva boken om slakamusiken (om detta finns mycket att ventilera, jag återkommer…), vilket är annorlunda eftersom det är en mycket mer introvert tillvaro än jag är van vid. Dessutom är man inte alls på scen när man skriver, ju, ja man behöver inte ens musicera över huvud taget för att skriva. I sådana lägen upptäcker man om man är beroende av att själv sjunga och spela. Det är jag. Därför är det viktigt att få tillfälle att hålla värmen uppe, så därför anmälde jag mig till ”open mic” på Babettes Kafferi i torsdags den 21/11. Så himla kul det var! En rad av musiker och poeter som växlade om på scen, bra nivå genomgående och charmigt oförutsägbart under den eminente konferensieren David och fixaren Annas ledning. Lite känsla av …. adventskalender!

babettes 3 comp

Nu sitter vi vid brasan med tända ljus och jag tror jag ska sätta på lite te. I morrn är det balladträff, som sagt (tidigare inlägg). På tisdag ska jag ta och dansa lite slängpolska, sen är det snart dags….

Håll ut!

/ Marie

Brasan

Framåt och bakåt på samma gång

I morgon söndag 24 november är det dags för balaldträff i Slaka igen!

Som vanligt ses vi på kyrkliden, det vita huset bredvid Slaka kyrka mellan kl 17 och 20, och alla är välkomna!

Denna gång sätter vi bilden i centrum. Balladernas lyrik är starkt bildmässiga – du får endast veta vad du ser, och någon gång vad man hör i berättelsen, resten får du tolka själv utifrån bilderna. Det är bara att sätta igång din inre bio och göra balladen till din egen! det är dags att nu på allvar börja jobba med bilder, samverka med biuldkonstnärer och upptäcka vad som sker med vår sång, vårt uttryck och vårt minne när man verkligen släpper in bilden! Vår egen konstnär Jenny treece Joup har gjort flera bilder inspirerade av medeltida ballader. I morgon tar hon med dem, visar och berättar.

Sång dans och fika som vanligt!

Och som sagt – alla är välkomna!

/ Marie